Språket är centralt när det gäller att utveckla en människas tänkande, kreativitet och lärande. Att ha ordet i sin makt, att kunna göra sin röst hörd i tal och skrift, är fundamentalt för varje medborgare och själva grunden för ett demokratiskt samhälle.

Barn och ungdomar med utländsk bakgrund får inte det språkliga stöd de har rätt till i skolan. Till exempel är modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmålet och undervisning i svenska som andraspråk starkt eftersatt.
Det konstaterar Lärarförbundet i en nyligen genomförd undersökning bland skolledare och politiker med ansvar för förskola, grundskola och gymnasieskola i Stockholm, Göteborg och Malmö. Där bor en tredjedel av de grundskoleelever som har rätt till modersmålsundervisning. Av undersökningen framgår att inte ens var tredje skolledare och politiker anser att det satsas tillräckligt på barn och ungdomar med utländsk bakgrund – en av de grupper 1990-talets besparingar slagit hårdast mot.

Under 90-talet har kommunerna drabbats av resursminskningar på mer än 10 miljarder, vilket har varit oerhört kännbart för förskolan och skolan. Det är barn med behov av särskilt stöd som är de stora förlorarna. De allra största nedskärningarna har gjorts inom modersmålsundervisningen (som tidigare hette hemspråksundervisning) med 39 procent, i svenska som andra språk med 40 procent och inom specialundervisningen med 29 procent.
Det är konsekvenserna av denna nedrustning vi börjar se på allvar nu, på alla möjliga områden inom skolans värld.
Nyligen presenterade Skolverket sin statistik över de tre första åren med grundskolans nya betygssystem. Den visar att andelen som inte fick betyg i ett eller flera ämnen ökar med ett par procentenheter om året, från 20,4 procent 1999 till 24,3 procent förra året. I den livliga och ofta onyanserade debatt som följde på detta kom ett viktigt förhållande helt bort, nämligen att samtidigt som fler elever får allt svårare att klara av skolarbetet så får allt fler elever högre betyg. Spridningen mellan elever har alltså blivit större medan genomsnittsbetyget ligger på ungefär samma nivå i dag som 1998. Det här gäller även för gruppen elever med utländsk bakgrund, som oftast buntas samman i begreppet ”invandrarelever”. Det är ingen homogen grupp, lika lite som de svenska eleverna är det. Medan ungefär 20 procent av alla elever med utländsk bakgrund inte har fullständiga betyg lämnar 20 procent av eleverna i denna grupp grundskolan med högsta betyg i hälften av ämnena och Väl godkänd i övriga ämnen.

Det är en djupare analys av att skillnaden mellan eleverna i grundskolan ökar och klyftorna mellan olika skolor och områden vidgas vi behöver i dag. En analys av sambandet mellan ofullständiga betyg och elevernas bakgrund och situation i skolan; av hur resursnedskärningarna har drabbat olika elever och vad det har för betydelse för deras chans att nå de nationellt uppsatta målen. Enbart generella slutsatser och åtgärder på skolans område leder inte utvecklingen framåt.
Ansvariga politiker och myndigheter har hittills i alltför ringa grad intresserat sig för orsakerna bakom att vissa elever lämnar skolan med ofullständiga betyg. Man har mest konstaterat att så är fallet.

Förhoppningsvis börjar det hända saker på det området nu. Det är glädjande att Skolverket förra året fick regeringens uppdrag att studera varför vissa elever lämnar grundskolan och gymnasieskolan utan fullständiga betyg.
”Skolverket ska i detta sammanhang särskilt uppmärksamma elever med utländsk bakgrund och skall därvid även redovisa sambandet mellan antal år i svensk skola och studieresultat”, står det i regeringsuppdraget.
Under våren ska Skolverket redovisa sitt uppdrag.
20 procent av eleverna i den svenska skolan är antingen själva födda i ett annat land eller har minst en förälder med utländsk bakgrund. Det är en stor och viktig grupp som måste ägnas större uppmärksamhet. Vi vet till exempel att elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade när det gäller att lämna grund- och gymnasieskolan utan fullständiga betyg.
Alla människor har rätt till sitt modersmål. Det är grunden för en bra språkutveckling även i andra språk, för invandrarbarnens chans att lära sig bra svenska. Men det handlar inte bara om språkliga färdigheter, även om det är nog så viktigt. Det handlar också om rätten till den egna kulturen och om vår respekt för andra kulturer.
Lärarförbundet har länge arbetat för barns och ungdomars möjligheter att bli flerspråkiga, rätten till modersmålsundervisning och möjligheter till undervisning i ämnet svenska som andraspråk. I det utbildningspolitiska program som Lärarförbundets kongress ska ta ställning till i november står det:
”För barn med annat modersmål än svenska går vägen till det nya språket via ett väl utvecklat modersmål. Det är en tillgång för samhället att så många som möjligt väljer att behålla och utveckla sitt modersmål jämsides med svenskan. Samhället har en skyldighet att stödja och uppmuntra flerspråkighet.”
Språket är centralt när det gäller att utveckla en människas tänkande, kreativitet och lärande. Att ha ordet i sin makt, att kunna göra sin röst hörd i tal och skrift, är fundamentalt för varje medborgare och själva grunden för ett demokratiskt samhälle.

Lena Fejan Ljunghill
(2001-04-11)