Det finns ingenting som stöder påståendet att skolkvaliteten ökar med antalet friskolor. Dåliga offentliga skolor kan lära av bra skolor både i den offentliga och privata sektorn. Det hävdar Ulf Fredriksson som är ombudsman på Lärarinternationalen i Bryssel samt doktorand vid Institutionen för Internationell pedagogik vid Stockholms Universitet.

Ekonomerna Fredrik Bergström och Mikael Sandströms nyligen publicerade ESO-rapport om friskolor innehåller flera tveksamma slutsatser. Ett argument för att öka konkurrensen inom skolsektorn är enligt författarna att svensk skola kostar ”i ett internationellt perspektiv mycket per elev samtidigt som internationella studier tyder på att svenska elever inte presterar bättre än elever i andra länder”. Att Sverige internationellt satsar mycket på utbildning är sant, men vad som också är sant är att Sverige i internationella jämförelser har haft bra resultat.
De svenska resultaten i undersökningar som ”IEA Literacy Study”, TIMSS och IALS (International Adult Literacy Study) har i regel varit bättre än för elever i de flesta andra deltagande länder. En jämförelse med länder med en större andel privatskolor än Sverige ger ingen grund för antagandet att skolsystem med en större andel privatskolor producerar bättre resultat än det svenska skolsystemet.

En central fråga när man vill hävda att något är bättre än något annat är vad man jämför med. Rapporten jämför situationen i 34 kommuner 1997/98. Men om resultaten i de kommunala skolorna nu är bättre än vad de var innan friskolor hade etablerats i kommunerna undersöks inte. Det är svårt att göra rättvisande jämförelser mellan offentliga och privata skolor och att jämföra över tiden. Det behövs helt enkelt mer forskning kring detta.
En annan aspekt är att förändringar, vilka de än må vara, ibland kan leda till förbättringar på kort sikt, men när förändringen genomförs i full skala som en bestående del av organisationsstrukturen avtar förbättringseffekten. Rapportförfattarna menar att skolkvaliteten ökar med antalet friskolor, men vad säger att det egentligen är sant?
En amerikansk undersökning (Rothstein, Carnoy & Benveniste (1999): Can Public Schools Learn from Private Schools?) ställer frågan om offentliga skolor kan lära av privata skolor – en snarlik problemställning som den i ESO- rapporten. Undersökningen drar slutsatsen att dåliga offentliga skolor kan lära av bra skolor både i den offentliga och privata sektorn och att denna process inte på något sätt blir enklare för att skolorna konkurrerar på en marknad. Ur ett svenskt perspektiv är de amerikanska resultaten intressanta därför att USA har ett utbildningssystem där friskolor både har funnits längre och i större antal än i Sverige.
Vidare föreslås att en institution liknande det brittiska OFSTED ska införas. OFSTED har kritiserats hårt av samtliga brittiska lärarorganisationer. Den skotske pedagogikprofessorn John MacBeaths som arbetat med kvalitetsfrågor skriver: ”If we have learned one thing in the lifetime of OFSTED, it is its highly political character.” (MacBeath (1999): Schools Must Speak for Themselves. The Case for School Self-Evaluation). Bergströms och Sandströms förslag för också tankarna till en politisk dagordning.

Ulf Fredriksson
(2001-04-10)