Alla talar svenska! utropas i bioannonserna. Men hur är det i verkligheten? Minoritetsspråk och inflytande från engelskan påverkar språkutvecklingen.
Det krävs politiska insatser för att garantera språkgemenskapen, menar Olle Josephson, föreståndare för Svenska språknämnden.

Språkklyftor skapar sociala klyftor. Därför är det så viktigt att det finns ett eller flera gemensamma språk som alla i samhället behärskar, säger Olle Josephson. Språkgemenskapen bygger på att alla vet hur man ska tala och skriva i skilda situationer. Den är grunden för att man ska kunna föra ett samtal om samhällsfrågor.
En förutsättning för demokrati, med andra ord.
Men språkgemenskapen är inte längre självklar i Sverige. Det beror främst på två fenomen; anglifieringen och mångspråkigheten, menar Olle Josephson.
–Vi är själva lite yrvakna inför utvecklingen. Men nu blir det nödvändigt med en språkpolitik, om vi inte ska stå inför ett socialt skiktat samhälle.
Vi träffas på hans kontor på det halvt ideella, lilla folkbildande forskningsinstitutet på Söder i Stockholm. Bokhyllorna dignar av böcker med stränga titlar.
–Svenska språknämndens uppdrag är att bedriva språkvård, säger Olle Josephson. Vi har telefonrådgivning för allmänheten varje dag. Man kan ringa hit och till exempel få hjälp med kommatering.
Man ger bland annat ut tidskriften ”Språkvård”, författar ordböcker, och utför textgranskning. Men i framtiden kan språkvårdarna få mer omfattande uppgifter än så. Det kan bli fråga om att värna svenskan mot konkurrensen från engelskan. Och se till att den tiondel svenskar som har ett annat modersmål lär sig god svenska. De som talar något av de cirka 200 minoritets- och invandrarspråken är i en speciell situation.
–Risken finns att språken bara används i hemmen, men aldrig i offentligheten. Det är inte så lyckat, för de som inte får utveckla sitt modersmål på flera områden får också svårare att lära sig svenska bra.
Han anser att både modersmålsundervisningen och svenska som andraspråk behöver byggas ut, hela vägen, från förskolan till gymnasiet. Och det måste få kosta pengar.
–Man får inte fortsätta att skära ner, som skett under 90-talet. Politikerna måste lära sig se vikten av dessa reformer, så att de inte hela tiden ryker först när skolan och barnomsorgen ska spara.

Olle Josephson tycker ändå det är relativt enkelt att se vad som kan göras när det gäller invandrarnas språksituation. Värre kan det vara att komma åt brister hos dem med svensk bakgrund, som inte behärskar svenska tillräckligt väl.
–De största problemen finns inte alltid i invandrartäta områden. Det kan finnas stora problem bland elever med svenska som modersmål, i små industrisamhällen. Där är studiemotivationen ibland väldigt låg.
En fjärdedel av alla svenskar tillbringar mer än halva arbetsdagen framför datorn, enligt Olle Josephson.
–Tänk bara på allt som ska göras via nätet!
Också yrkesgrupper som tidigare inte behövt stora språkkunskaper, som till exempel undersköterskor, ska nu skriva rapporter på dator. Att inte kunna skriva och läsa ordentligt blir ett handikapp.
–De med läs- och skrivsvårigheter kan komma att utgöra en stor underklass i framtiden. De får svårt att hävda sig både på arbetsmarknaden, politiskt och i föreningslivet.
Det kommer också att bli viktigare att behärska ett internationellt användbart språk. Allting tyder på att engelskan kommer att ha den positionen. I motsats till minoritetsspråken syns och hörs engelskan väl i det offentliga livets verksamheter: skolan, vetenskapen, arbetslivet, politik och kultur. Något som man får acceptera, och som det inte finns någon större anledning att försöka motverka, menar Olle Josephson.
– Det är till och med önskvärt, förutsatt att alla får del av kakan.

Han anser att svensk språkpolitik bör ha tre mål för alla svenskar: rätt att utveckla sitt modersmål och rätt att lära sig det gemensamma språket, svenska, så bra att man kan hävda sig i samhället. Dessutom ska alla ha rätt att lära sig ett internationellt gångbart språk, nämligen engelska. Dessa mål ska omsättas både i daglig kommunalpolitik och strategisk utbildningspolitik.
–Det krävs en språkpolitisk medvetenhet från enskilda aktörer, som lärare och företagsledare. Till exempel bör förskolläraren på något sätt ta ansvar för att barnen lär sig svenska bra.
Olle Josephson har en skräckvision om vad som kan hända om vi inte tar språkets utveckling på allvar:
–Då kan vi komma att få en överklass som styr oss på engelska, och reserverar svenskan för julaftonsfirande. De som har svårt både med engelska och svenska bildar ett proletariat. Och i mitten finns en klämd och skrämd medelklass som lätt blir offer för främlingsfientlighet.
Bristen på gemensamt språk skapar ett ojämlikt samhälle.
–Om språkgemenskapen upphävs, förlorar vi medlet att förhandla. Följden blir etniska upplopp, säger Olle Josephson.
Han tar avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter som exempel. De skulle inte kunna föras utan ett gemensamt språk.

Problemet med engelskans inträde är inte låneord och fraser, eller att många svenskar växlar mellan engelska och svenska vid behov. Det är när ett helt område övergår till att vara enbart engelskspråkigt som det blir vanskligt. I många stora företag är koncernspråket engelska, vilket kan få till följd att mötesprotokoll och kompendier bara trycks på engelska. Det blir för dyrt att producera dem också på svenska. Det kan få effekten att svenskan urholkas. Och att de som inte behärskar engelska sitter tysta på möten.
Också inom naturvetenskap, teknik och medicin går man över mer och mer till att skriva på engelska.
–Lärare som jag har talat med säger att de inte har tid att utarbeta kompendier på svenska.
Olle Josephson suckar.
–Det finns en aningslös attityd, där man glatt och frivilligt backar in i den situation som råder i kolonialiserade länder: se så engelska vi blir!
–Men om inte studenter och forskare i ett ämne kan uttrycka sig på svenska, kommer det att leda till vad man kallar domänförlust, alltså att kunskapsområdet går förlorat för svenskan.
Det för med sig att forskarna inte själva kan delta i debatten utan mellanhänder, att människor inte förstår vad de gör, och att det inte skapas några nya begrepp på svenska för nya upptäckter.
–Vi blir tysta som samhälle.

Men än har anglifieringen inte nått in i alla samhällets sektorer. Inom vården och lärarutbildningen håller man sig till svenska. Båda är kvinnodominerade områden.
Är det alltså kvinnorna som upprätthåller den svenska språkgemenskapen?
–Det har jag inte tänkt på. Men det kanske ligger något i att det är främst männen i privata näringslivet som står för anglifieringen.
Olle Josephson anser att det måste till en genomtänkt politik, där man finner sätt att säkerställa svenskan som gemensamt språk. För första gången arbetar en parlamentarisk beredning med dessa frågor. Som grund för beredningens arbete ligger ett förslag till handlingsprogram, utformat av Svenska språknämnden. Där föreslår man bland annat att det ska slås fast i lagen att svenska ska vara landets huvudspråk.
–Men allt kan inte ske genom lagstiftning. Det behövs också fler folkupplysande insatser, på det sätt som vi jobbat tidigare.

Mimmi Palm
(2001-08-21)