 |
| Fakta/ Saperemetoden |
| Sapere-metoden, som handlar om livsmedel och måltider ur ett sensoriskt perspektiv, kom till Sverige via Grythyttan och gästgivaren Carl-Jan Granqvist. Idén till smakklasser föddes i Frankrike 1972. |
| Metoden, som vänder sig till elever i årskurs fyra till sex, vill öka elevernas medvetenhet om sina sinnen och den egna smaken för att de ska kunna uttrycka sig verbalt och bli medvetna konsumenter, våga pröva nya produkter och rätter samt öka variationen i det man äter. |
| ”Mat för alla sinnen” är utgiven av Livsmedelsverket och Stiftelsen för Måltidsforskning. |
| Läs mer om Sapere-metoden på Livsmedelsverkets hemsida: www.livsmedelsverket.se |
|
 |
|  | Var sitter tungsinnet? I munnen så klart! Det vet barnen i Banvaktens förskola som tillsammans med föräldrarna i en studicirkel upplever mat med alla sinnen.
Ytterdörren står alltid öppen. In sipprar frisk luft och ut doft av mat som lockar in barnen som leker med fritidspedagog Tomas Rigvald och förskollärare Kristina Wirén på gården. Det är fortfarande mycket – och våt – snö kvar och när barnen kommer in i hallen fylls snart husets element med våta vantar och overaller.
Banvakten är en liten självstyrande förskola i Valbo utanför Gävle. Här samsas 24 barn i åldrarna ett till nio år. I köket står kokerskan Ingrid Sandin och förbereder dagens lunch. Potatisen och morötterna är skalade och strömmingen ska stekas gyllenbrun.
Köket ligger centralt i det lilla huset och har kontakt med lekrum och hall. Maten och måltiderna är viktiga ingridienser i pedagogiken.
–Nu är det lunchdags! ropar en gosse.
–Mumselimums mums. Stömming är min bästismat! fyller kompisen i.
Alla slår sig ned och de vuxna sprider ut sig och sätter sig i närheten av de yngsta. De serverar och skär åt de små.
Maten försvinner snabbt ur karotterna. En gosse gråter för att de kokta morötterna är slut. Han får en morotsslant från en annan tallrik till tröst. Förskollärare Anna-Lena Wikström berättar att morötterna alltid tar slut hur mycket de än lagar.
–Morotisk träning, säger Tomas och bär ut de tomma skålarna.
Att morötterna är så populära beror på att barnen fått chans att smaka dem på olika sätt. De har också prövat andra grönsaker som fänkål, selleri och endivesallad.
–Men sådant gör vi när föräldrarna inte är med. Annars äter de inte. De är ju normala barn, trots att de äter strömming! skojar Anna-Lena.
Efter maten kommer stora korgar med knäckebröd fram; kex, platt, rut, delikatess och svartmacka, räknar Cornelia upp.
–Ja, sånt man gör palt av, förklarar en annan flicka.
Barnen pratar och mumsar.
–Det är så roligt att alla sitter kvar länge och pratar med varandra, säger Anna-Lena.
Det gäller att göra måltiden till en mysig stund att se fram mot, anser hon. Lyssna till barnen och respektera det de säger. Inget trugande och inget tjat.
–Låt dem sitta var de vill så att det blir en trevlig stund. Tänk om du och jag lekt hela dagen och inte får sitta tillsammans! säger Anna-Lena som förklaring.
Rättvisa kan sätta käppar i hjulet, menar hon.
–En viktig uppgift för mig som förskollärare är att underlätta möten. Det är klart att det blir problem ibland, men det tar vi när det händer. Det är viktigare att underlätta för nya möten, än att se möten som redan är gjorda och inte gick bra.
Även bordskick är viktigt, tycker hon.
–Vi hjälper de små att ta maten. Vid borden sitter vi för att äta. Hälla och ösa kan de kanske göra på badet. I den här lustfyllda situationen, där de får fortsätta att prata med kompisen, är det trivseln som gör matstunden till en glädjestund. För att skapa det måste man börja med de små och hjälpa dem med med saker som att äta och torka sig om munnen.
Anna-Lena har funderat mycket över sambanden mellan mat, motion, arbetsmiljö och hälsa både för vuxna och barn. Larmrapporter om överviktiga barn oroar.
–På tre år har vi som jobbar här bara haft två sjukdagar, berättar hon. Hon har kommit fram till att motion, mat och möjlighet att påverka sitt arbete är viktiga faktorer.
Att röra på sig är viktigt både för vuxna och barn. Varje vecka går förskolebarnen och simmar och på gymnastik. Alla vuxna deltar.
–Motionen är gratis, den bjuder vi på, skrattar Anna-Lena. När vi rör oss i aktiviteterna främjar det oss lika mycket som barnen.
Vuxna är förebilder och det är viktigt att tidigt grundlägga bra vanor. Kunskap är grunden.
–Genom intresset för mat kan vi nå kunnande om vad vi äter.
Det är viktigt att veta vad ”bra” mat är, varför den är det och att du äter för din egen skull, tycker Anna-Lena.
Men det allra viktigaste för att må bra i arbetet är möjligheten att påverka:
–Vi kan påverka vårt arbete direkt. Har vi vuxna roligt så förmedlar vi det.
–Vi har en god arbetsmiljö, delaktighet och nära till beslut. Jag känner att jag behövs, håller Tomas med.
Anna-Lena läste om Sapere-metoden, som egentligen vänder sig till elva-tolvåriga elever, och gjorde om den så att den passar förskolebarn. Materialet, som består av tio kapitel, beskriver bland annat sinnena, grundsmakerna, sammansättning och tilllagningen av en måltid och matens geografi. En sensorisk träning där attityden till mat påverkas på ett lustfyllt och positivt sätt.
De bestämde sig för att starta en studiecirkel tillsammans med föräldrarna och använda sig av materialet. De hade tidigare haft en kunskapsinriktad matcirkel om näringslära.
Det gällde att hitta en bra tid som passar så många som möjligt. De valde klockan fem och det föll sig naturligt att laga maten tillsammans med barnen under dagen.
–Men det gäller att klargöra vad som är pedagogisk verksamhet. Om man inte anser att städning och matlagning är pedagogik kan man inte göra så här, påpekar Anna-Lena.
–I arbetet med mat och sinnen finns så mycket och det är enkelt att koppla det till läroplanerna eftersom det bygger på kunskaper inom de flesta ämnesområden.
Middagen förbereds under dagen. Maten är enkel husmanskost, påpekar Anna-Lena. Det är en viktig poäng för det handlar om attitydpåverkan.
–Jag berättar under måltiden att den är enkel att laga. Ofta blir det långkok med variationer; kokt kyckling, helstekt fläskkarré. Mat som lagar sig själv.
Hon menar att kunskap om bra och enkel mat håller på att gå förlorad. I stressamhället är det ofta matlagningen som väljs bort. Det gäller att hitta enkla vägar till bra mat.
Efter middagen gör barnen olika experiment och får se, smaka, lukta och lyssna till mat. Första gången provsmakade de till exempel olika karameller och äpplen. Vid andra träffen gick de igenom grundsmakerna, surt, salt, sött och beskt och provade dem i praktiken. Smaksinnet döpte barnen raskt om till ”tungsinnet”.
Varje familj har en pärm där materialet och intryck samlas. Hittills har de haft tio träffar. Under kvällen finns också tid för nödvändig information om verksamheten. Målet är en enkel och rak föräldrasamverkan.
–Vi kommer att fortsätta för vi har hittat en ny rolig form för föräldramöten, säger Anna-Lena.
Kvällarna är så viktiga för barnen att om föräldrarna inte kan går de med en släkting eller en annan familj. Har de varit med och förberett middagen vill de inte missa den.
–Det är spännande att arbeta med Sapere-metoden och det överför vi på barnen. Jag har varit här i ett halvår och lär mig något varje dag. Vi utgår från metoden och det leder till funderingar, diskussioner och skapande verksamhet. Vuxna och barn förenar sig. Men det är inte bara enkelt utan kan vara en jobbig process, säger Kristina.
Banvaktens förskola har fått utvecklingsbidrag av Barn- och ungdomsförvaltningen i Gävle till sitt arbete med Sapere-metoden. På ett möte redovisade sexåringarna vad de lärt sig för kommunalpolitiker. De sjöng sången ”Sätt ett finger där smaken slinker in” och svarade på frågor om hur de gjort.
–Mitt syfte var att informera om att det finns metoder att påverka attityder, berättar Anna-Lena.
Cornelia, Gunnel, Markus, Hanna och Pillan förklarar gärna vad de olika sinnena har med mat att göra och om sina erfarenheter.
–Kakorna med ketchup var inte goda!
–Jag slickade av ketchupen och åt upp kexchokladen, berättar Cornelia nöjt.
–Man känner smaken med tungan, säger Markus.
–Glass med korv var inte gott, konstatera någon.
Det är inte lite de har gjort sedan studiecirkeln startade i höstas. På sportlovet bjöd de till exempel föräldrarna på ”tremiddag”, det vill säga en trerätterslunch med bordet stiligt dekorerat med istappar.
I måndags var Tomas och hämtade mjölk i en ladugård, berättar barnen.
–Vi gjorde kalvdans, messmör och ostkaka, ostkaka och ostkaka.
Anna-Lena fyller i att det var tre olika sorters ostkaka. Studiecirkeltillfället skulle handla om matens geografi och hon funderade på både Thailand och Italien innan hon kom på att det naturligtvis skulle handla om det som ligger närmast. Eftersom de redan haft en middag med strömming och böckling var hon tvungen att hitta på något nytt.
–Då kom jag på det här med mjölk. Vi fick tag i råmjölk och kunde göra kalvdans.
Tio liter mjölk gav sex liter vassle som de kokade messmör av. Dessutom lagade de rörost – en festrätt från Anna-Lenas hemtrakt i Hälsingland.
–Vi gjorde smör också, berättar en av flickorna. Men det blev inge gott.
När de kom till hörselsinnet tuggade de på olika saker och jämförde.
–Vi höll för öronen och tuggade banan, skorpa, wienerbröd, äpple, sallad och chili, berättar Anna-Lena.
–Det hjälpte inte med en hel kanna vatten för att släcka elden, säger Cornelia.
–Det låter som när man dricker, men det är halsen som gör det – inte örat, förklarar en annan flicka.
Ögats betydelse för smaken blev tydlig när de smakade youghurt färgad med karamellfärg. En annan gång lurade de ögat och hällde salt på fruktsalladen.
För att uppleva känselns betydelse fick de bland annat jämföra sorbetens knastrande iskristaller med en len parfait.
–Vi vill väcka barnens sinnen, hjälpa dem att sätta ord på känslor och uppmuntra dem till att kunna motivera åsikter. De har möjlighet att påverka måltiden och de vet vad de äter.
Ibland är någon på dåligt humör. Inte sällan beror det på hunger. Det är viktigt att känna till hur känslig man är, menar Anna-Lena. Det handlar om självkännedom.
Karin Björkman
(2001-05-22) |