Om Eva Kärfve hade ansett det viktigare att klarlägga sambandet mellan missbruk och damp/ADHD än att misskreditera oss, så hade hon kontaktat oss och bett om förtydligande, efter att ha gått vilse i vårt ofärdiga manus. Det skriver Kjell Modigh, docent i farmakologi och tidigare chefsöverläkare vid psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhus.

Expertgruppen, som i Socialstyrelsens regi varit i färd med att sammanfatta kunskapen om damp/ADHD, har av Eva Kärfve och hennes åsiktsfränder framställts som bluffmakare, styrda av egenintresse. Hon har lyckats komma över gruppens ofärdiga dokument och ägnat stort utrymme i sin bok åt att därur avslöja vår samlade inkompetens, vår biologistiska människosyn och våra socialdarwinistiska motiv. Redan en kapitelrubrik ”Epidemiologi och samhällsbörda” visar vad vi går för. ”Samhällsbörda” avger en svag doft av trettiotal, insinuerar Kärfve, ovetande om att rubriken var oss given av Socialstyrelsen.
Den kände skolöverläkaren Lars H Gustafsson berömmer Kärve för en välskriven bok och finner hennes anklagelser trovärdiga, när hon beskyller expertgruppen för ”siffermanipulation, forskningsetiska oegentligheter och falskt citerade referenser”. Om vi vill rädda vår forskarheder måste vi bemöta kritiken exakt och i detalj, dundrar Gustafsson.

Utrymmet här tillåter bara ett bemötande (bland många andra, lika berättigade): Den falskt citerade referensen. På sidan 184 i sin bok citerar Kärfve mitt påstående att cirka var femte individ med alkoholmissbruk eller annat beroende har damp/ADHD, liksom var tredje blandmissbrukare, styrkt av en referens (22). Så tror hon sig avslöja en bluff. Referens (22) handlar över huvud taget inte om missbruk! Jag behöver knappast tillägga att inom de flesta vetenskapsområden skulle en liknande referens obönhörligen leda till betyget ”underkänt” även om det hade gällt en uppsats på grundutbildningsnivån.
Kapitlet skrevs av Björn Kadesjö och mig. I den ofärdiga versionen, som Kärfve lyckats få tillgång till, presenteras de två författarnas referenser i separata listor. Kärfve har nöjt sig med att titta i Kadesjös lista, där referens (22) mycket riktigt handlade om något helt annat. I listan, med rubriken ”Kjells referenser” återfinns den referens (22) som synnerligen handlar om missbruk: Modigh K, Berggren U, Sehlin S. Stor risk för damp/ADHD-barn att bli missbrukare senare i livet. Läkartidningen 1998; 95: 5316-9.
Om Eva Kärfve hade ansett det viktigare att klarlägga sambandet mellan missbruk och damp/ADHD än att misskreditera oss, så hade hon kontaktat oss och bett om förtydligande, efter att ha gått vilse i vårt ofärdiga manus.

Flertalet lärare anar sambanden mellan damp/ADHD, skolmisslyckanden och missbruk. Och på våra LVM-hem, där man tvångsvårdar missbrukare, vet personalen att nästan alla deras klienter misslyckades och gjorde sig omöjliga i skolan. Också på våra institutioner för kriminella ungdomar och på våra fängelser har flertalet klienter den här bakgrunden. Nog är det viktigt att tidigt känna igen barnen som riskerar en sådan tragisk utveckling och nog vore det bra för just denna högriskgrupp (cirka hälften av barnen med damp/ADHD) om där fanns en sammanhängande vårdkedja, som förmådde vidmakthålla stöd- och behandlingskontakt genom tonåren upp i vuxen ålder, om problemen inte växer bort. Läs mer om detta direkt i vårt dokument, när det förhoppningsvis ges ut.

Kjell Modigh
(2001-01-17)