 |
| FAKTA/ Gröndalsskolan |
| Gröndalsskolan har 320 barn från förskoleklass till och med femte klass. Barnen fördelas på fem arbetslag. |
| I arbetslaget Herkules arbetar 74 barn, sex-, sju- och åttaåringar, två lärare, två förskollärare, en fritidspedagog, två barnskötare och en arbetslagsledare, som är fritidspedagog. Dessutom finns en del resurspersonal. |
| Planeringstiden löser man genom att arbetslagen hjälper varandra att ta hand om varandras barn. Hela arbetslaget har 1,5 timme i veckan gemensam planeringstid. |
| Förskollärarna har två timmar borttaget på schemat för enskild planering, inklusive tid för kvällsmöten. De har gemensam planering 1,5 timme i veckan samt en halvtimme med lärarna. |
| Fritidshemspersonalen, fritidspedagoger och barnskötare, har en timme bortaget på schemat för enskild planering. Gemensam planering två timmar i veckan. Var tredje vecka träffas skolans fritidshemspersonal för en timmes planering. |
| Arbetslagsledaren gör schemat i samråd med personalen. |
| Övriga arbetslag på skolan arbetar ungefär som Herkules. Gemensamt för alla är att arbeta med tema, portfolio och med barns lärstilar. |
|
 |

| 
|
|  | Att arbeta i arbetslag i förskoleklass är som att spela fotboll.
Alla kan inte ha bollen samtidigt och ingen kan göra mål jämt. Revirtänkande finns det inte
tid till, anser förskollärare Anette Söderling och fritidspedagog Marianne Söderholm.
På toppen av ett berg med utsikt över Riddarfjärden och Stockholm ligger Gröndalsskolan. Marianne Söderholm, som också är arbetslagsledare, och Anette Söderling är två av de nio som arbetar i arbetslag Herkules.
För några år sedan fick skolan en ny rektor och skolan byggdes om. Samtidigt bildades fem nya arbetslag med barn från förskoleklass till och med årskurs fem.
I Herkules går 74 barn i åldrarna sex till åtta år i ett eget hus, ett före detta fritidshem.
–Det var blandade känslor då, minns Marianne, vissa tyckte inte alls om det. Rektorn bestämde de nya arbetslagen, vilket vissa tyckte var konstigt. Men efter att vi fick inleda arbetet tillsammans med en konsult i två dagar kände vi att det skulle gå bra att byta arbetssätt.
Som inledning fick arbetslaget åka till Bifrostskolan i Danmark. Både Anette och Marianne tycker att det var en mycket viktig inspirationskälla.
I Gröndalsskolan prioriteras fortbildning. Bland annat har de gått utbildning i portfolio och i olika inlärningsstilar.
–Vi har all fortbildning och planering tillsammans, utöver kurser som man själv vill gå. I våras gick jag bland annat en kurs i matematik. Men nu under hösten vill jag bara vara här i skolan, säger Anette.
Alla uppskattar allas arbete. Arbets- och ansvarsfördelningen är given bland pedagogerna och verksamheten väl strukturerad. De ansvarar för olika delar under dagen.
Förskollärarna är exempelvis inte inplanerade i några aktiviteter på eftermiddagarna, men finns i verksamheten och rycker in där det behövs. Lärarna finns kvar under eftermiddagen, äter mellanmål i matsalen minst två gånger i veckan eller följer med på utflykt då och då.
–Ingen knorrar. Då skulle vi inte kunna arbeta så här. Skulle någon göra det säger jag till direkt, säger Anette.
Det har gått relativt enkelt att komma fram till en gemensam syn och de fungerar bra tillsammans, tycker de båda.
När man jobbar i ett arbetslag ser alla vilket hårt jobb var och en gör. Förskollärarna och fritidspedagogerna arbetar också i klasserna tillsammans med lärarna.
–Om en av lärarna frågar vem som kan gå in i klassen så löser det sig alltid. Alla barn är allas och lärarna kan också byta barn med varandra, säger Marianne.
De bestämmer tema på ett möte och funderar på vad de ska göra till nästa gång då de bestämmer innehåll.
Temaarbetet är flexibelt och kan fortsätta så länge det är roligt – både under dagen och terminen. Det startar alltid med en upplevelse. Till exempel har det haft tema staden. Då spelade personalen upp ”Folk och rövare i Kamomilla stad” för barnen.
Efter upplevelsedagen har de samtal med barnen och samlar in tankar och idéer om vad de ska göra. Barnen får också med sig en lapp hem och funderar tillsammans med sina föräldrar på vad de vill lära sig.
En dag i veckan arbetar hela arbetslaget med temat i verkstäderna. I de olika stationerna kan barnen skriva, måla eller göra experiment. Då är de indelade i sex grupper, med sex-, sju- och åttaåringar tillsammans. De större hjälper de mindre.
Dagen inleds med en gemensam samling då barnen visar upp förra veckans arbete. Det kan vara en saga, en sång eller något de tillverkat.
Andra återkommande aktiviteter är till exempel att sex- och sjuåringarna är tillsammans i klassrummet en timme i veckan och har matematik, svenska eller leker lekar.
Veckan avslutas med storsamling med olika uppträdanden och en ny ”räddningspatrull”, som får bära de speciella kepsarna utses. Räddningspatrullen består av två barn från varje klass, som ska se till att kompisarna har det bra på rasterna.
–Nästan alla vill vara med. Sexåringarna tar sin uppgift på största allvar och kan till och med fråga om de får gå ifrån och leka, berättar Anette.
En gång i veckan har de ”lugna stunden” då barnen får välja mellan till exempel att lyssna på hemska spökhistorier (inte för sexåringar), massage, måla till lugn musik, avslappning och sagoläsning.
Det finns vissa andra saker som sexåringarna inte får göra, till exempel arbeta i träslöjdssalen. Dessutom är kill- och tjejklubben bara till för tvåorna.
–Barnen måste få växa. Man kan inte få allt på en gång, säger Marianne.
Herkules gör också många heldagsutflykter tillsammans.
–Vi startar naturligtvis inte samtidigt när vi ska åka tunnelbana eller buss, förklarar Anette.
Anette och Marianne tycker att de är tillräckligt många vuxna för att få verksamheten att fungera.
Marianne, som är arbetslagsledare, planerar med lärarna varje måndag och tar reda på vem som behöver hjälp, när och var.
Är en lärare ledig eller sjuk kan vem som helst gå in och ta klassen. En gång hade Marianne en klass i tre månader när en lärare var sjuk. Under den tiden ansvarade hon inte för fritidshemmet på eftermiddagen.
Arbetet är väl struktererat och bygger på flexibla vuxna. Barnen vet alltid vad de ska göra.
–Det är inget problem att ha lekar själv med 25 barn i jympasalen. Ingen är ängslig för att vara ensam här, säger Marianne.
–Det är som att spela fotboll. Alla har bollen ibland och ingen kan göra mål jämt. Man kan inte dela in tillvaron i kvadrater. Då passar man inte att jobba så här. Revir- och statustänkande har vi inte tid med, påpekar Anette.
Herkules närmaste mål är att få in sexåringarna i klasserna. Det vinner även sju- och åttaåringarna på.
–Det viktigaste för sexåringarna är att få leka, säger Marianne.
I en åldersblandadad grupp kan barnen både gå ”uppåt” och ”nedåt”.
–Men frågan är om det inte är att ”gå åt sidan”. Det kan vara skönt, oavsett ålder, att kliva ur sin roll och ta en paus ett tag, menar Anette.
Karin Björkman & Helena Gårdsäter
(2001-10-15) |