Många sexåringar får inte röra sig tillräckligt i förskoleklasserna, visar ett examensarbete av tre studenter vid förskollärarutbildningen i Borås.

Tidsstyrda dagar. Trånga lokaler. Torftiga skolgårdar. Det är några av de faktorer som ligger i vägen för att sexåringarna ska få sitt behov av rörelse tillgodosett, visar ett examensarbete som Camilla Almqvist, Anne-Mie Löfman Oscarsson och Anita Österberg gjorde i våras efter att ha intervjuat 14 förskollärare i olika former av förskoleklass.
Det är oroande, tycker de:
–Konsekvensen får inte bli att sexåringarna förlorar ett års lek för att de tillhör skolan. De tillbringar så mycket tid i skolan och på fritids, att det är viktigt att de vuxna tar ansvar för att barnen får röra sig och må bra, säger Camilla Almqvist.
–Man borde utgå från de faktiska förhållandena och skapa möjligheter i stället för att se hindren.
Sexåringar behöver få leka och röra sig. De växer fort och mycket, armar och ben blir längre och barnet snubblar lätt över sina fötter och har svårt att sitta still. ”Under denna tid är barnet energiskt och har behov av sträckrörelser som måste tillgodoses för att barnet åter ska kunna behärska sin kropp och dess rörelser”, skriver Camilla, Anne-Mie och Anita med hänvisning till forskning inom området.
–Vi anser att barn måste få tid och plats till lek för att få utlopp för sitt rörelsebehov. De måste få rörelseglädje i tidig ålder så det blir ett naturligt levnadssätt i framtiden. Planerade och spontana rörelseaktiviteter hjälper barnen att utveckla en sundare livsstil och ett intresse för rörelse.

Men spontan lek och rörelse får begränsat utrymme i åldersintegrerade förskoleklasser, där dagen ofta är tidsstyrd och uppdelad i ämnen. Det sitter mycket gamla skoltraditioner ”i väggarna”; barnen förväntas sitta stilla, menar Camilla, Anne-Mie och Anita.
Också i de åldershomogena klasserna känner man sig uppbunden av rutiner, och barnens lek blir ofta avbruten. Den vuxnes planeringar och prioriteringar avgör hur dagen ser ut.
–Lek, rörelse och inlärning förutsätter varandra. Det är viktigt att arbetslaget diskuterar hur leken kan användas som arbetssätt.
I stället är lekens vardag nästan alltid hänvisad till de korta rasterna:
–Det är sällan någon vuxen deltar i leken ute på skolgården. Och det är viktigt att vuxna är med och sätter igång leken, inte minst för att alla i gruppen ska våga vara med, säger Camilla.
Under fria stunder väljer barnen ofta stillasittande aktiviteter istället för att röra sig. Dels för att de är många barn på liten yta, och dels för att de ständiga avbrotten inte inbjuder till rörelseaktiviteter, menar studenterna. Dessutom är lokalerna ofta tråkiga; små och trånga, fyllda med alldeles för mycket möbler:
–Om sexåringarna ska trivas i skolan måste man gå ifrån den traditionella klassrumsmiljön. Planering, inredning och utrustning har stor betydelse för lekmöjligheterna. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om miljön och gör någonting åt den. Vilja och fantasi kan åstadkomma stora förändringar.

Skolgårdarna är torftiga, tycker Camilla, Anne-Mie och Anita. Och säkerhetsaspekten har nästan gått till överdrift:
–Några förskollärare sa att eftersom skolan har ansvar för barnens säkerhet måste skolgårdarna vara säkra och överblickbara. Vi underskattar barnens förmågor!
Även de skolor som har en skog i närheten använder den mycket lite.
–Det är underligt. Att använda skogen som en naturlig plats för lek och rörelse är en grundläggande punkt i arbetet med barn. Där finns utmaningar som varje barn kan möta utifrån sina egna förutsättningar.
Synen på vad som är rörelse skiljer sig åt i olika former av förskoleklass, visar studenternas intervjuer. I de åldersintegrerade förskoleklasserna kopplas rörelsen ibland samman med undervisning:
–Pennvässning och hämta material räknas som rörelse. Det är en inställning som måste vara färgad av skolans kultur.
De intervjuade förskollärarna i åldershomogena grupper uppfattar däremot lek, spring och bus som rörelse. Barnen går ut och ”springer av sig”, de hoppar och leker i lekhallen och får därmed sitt behov tillgodosett, anser de.
För att få en mer positiv bild av vilka möjligheter förskoleklasserna ger för sexåringar att röra sig, intervjuade Camilla, Anne-Mie och Anita också förskollärare i skolor som profilerar sig inom hälsa, idrott och rörelse.
–Där kopplas rörelse samman med fysisk aktivitet i alla sammanhang. Hälsoaspekten följer som en röd tråd genom verksamheten.

Annika Claesdotter
(2001-10-15)