 |
| FAKTA/ Lilla Maria Barnskola |
| • 1994 startade sex förskollärare och fritidspedagoger två förskoleklasser, Kvarnen och Brunnen. |
| • 1995 anställde de lärare och bedrev verksamhet med förskoleklass och skolår 1. Ingen lärare arbetade med förskoleklassen. |
| • 1996 byggdes verksamheten ut till att omfatta förskoleklass, skolår 1 och 2. |
| • 1997 bildades två spår på varje avdelning och de åldershomogena klasserna splittrades upp. Sedan dess finns fyra spår: Väderkvarnen, Vattenkvarnen, Önskebrunnen och Sagobrunnen, en helintegrerad verksamhet med barn från sex till åtta år. |
| • 2001 ombildas Lilla Maria Barnskola till Fria Maria Barnskola. Orsaken till privatiseringen är att pedagogerna värnar om verksamheten och inte vill riskera ytterligare nedskärningar. De får tillbaka sin ursprungliga personalstatus: fyra pedagoger på varje spår och en halvtid i köket. |
| • Från och med höstterminen går också nioåringarna kvar, så att det blir en helhet från förskoleklass till år 3. Samtliga pedagoger arbetar 40 timmar i veckan. |
| • Som friskola ska Väderkvarnen arbeta mer med dokumentation och portfolio. Till en början fortsätter arbetet som tidigare, men pedagogerna räknar med att vidareutveckla verksamheten på sikt. |
|
 |
|
|
| | I Lilla Maria barnskola är det barnens och pedagogernas kompetens och erfarenheter som styr samarbetet och verksamheten.
Tillåt oss presentera Väderkvarnen – ett ”spår” i Lilla Maria barnskola i Stockholm. En skola där barnens och pedagogernas kompetens, erfarenheter och intressen betyder mer än ålder och utbildning. En helintegrerad verksamhet där en förskollärare, två fritidspedagoger och en 1–7-lärare arbetar tillsammans med 36 barn mellan sex och åtta år hela dagen.
–Vi har inte pådyvlats ett samarbete uppifrån. Vi har själva byggt upp verksamheten från grunden och anställt lärare som vill jobba tillsammans med fritidspedagoger och förskollärare. Därför slipper vi alla de motsättningar jag hör förskollärarkolleger berätta om att de möter i skolan, säger Helena Kümin.
Skoldagen börjar alltid med en samling. När Elias har ropat upp namnen på sina klasskamrater och dragit lapp på almanackan hjälps alla åt att räkna ut hur många skoldagar det är kvar på terminen.
–Det är fem dagar den här veckan och fyra nästa. Hur många blir det? Nio, ja. Men en av dem är det skolavslutning, hur många dagar har vi kvar då? passar Hélen Ringbo på.
–Åtta!
Pedagogerna turas om att hålla i samlingen, och Hélen brukar ha matematikproblem på ”sina” dagar. Hon är den i arbetslaget som är mest intresserad av matte, och brukar lägga problemen på en nivå så att också sexåringarna ska kunna vara med.
Men i dag är det Pia Brodd som har samling, och hon brukar diskutera veckans nyheter med barnen. De är pålästa sedan helgen; många av dem brukar titta på tevenyheterna och prata om dem med sina föräldrar.
Både smått och stort tas upp – allt från sportnyheter till oroligheter mellan israeler och palestinier. I dag är det bland annat mobbning som diskuteras i samlingen: en 16-åring i Sävar skola har dömts till böter och skadestånd för att han varit med i ett gäng som släpat ut en flicka i snön, duschat henne med kallt vatten och låst ut henne.
–Vad tänker ni om det? Var det rätt att han fick straff? frågar Pia.
Rebecka, sex år, tar ordet först av alla:
–Det är dåligt att mobba. Det var rätt att han fick straff.
Diskussionen tar fart, det är många som vill säga vad de tycker. Barnen funderar kring varför han mobbade, och bekymrar sig för hur mycket flickan måste ha frusit och hur pojken ska kunna betala böterna. Till slut konstaterar Pia via handuppräckning att de allra flesta tycker det var rätt att 16-åringen straffades.
–Har ni någon idé om hur man ska förhindra mobbning? Kan vi vuxna göra något?
–Ha möte, säger Rebecka.
Det brukar de ha på Väderkvarnen varje fredag. Spårråd kallas det. Då turas barnen om att vara ordförande och sekreterare. En vuxen är med som stöd och ”bisittare”, och hjälper till att skriva om det behövs. I spårrådet ingår ”kompispunkten”, där alla får möjlighet att prata om hur det fungerar i gruppen, hur de känner sig, om det är något särskilt de vill göra. Det sitter en spårrådslåda på väggen där barnen lägger sina för-slag om utflykter, klassfester eller kanske en önskan om mer utklädningskläder.
–Sexåringarna är med och pratar lika mycket som de större. En del deltar direkt, andra är lite blyga och tysta första året. Men de lär sig så fort av de äldre. De har en otrolig förmåga att se vad de gör och ta till sig deras sätt, säger Helena Kümin.
När hon jobbade i renodlad förskoleklass tidigare kunde det ta en hel termin att få ihop 25 sexåringar till en grupp, berättar hon. Nu tar det bara ett par veckor innan de nya sexåringarna skolats in i gemenskapen:
–Det finns en kärna i gruppen där de införlivas. Det sker automatiskt. Visst är det omgrupperingar bland barnen hela tiden, men kärnan i gruppen finns kvar och det gör det lättare att komma in.
I stort sett är det vid samlingar, högläsning, utflykter och i spårrådet som alla på Väderkvarnen är tillsammans. Annars är de indelade i grupper – men inte efter ålder. Sexåringarna har sin egen grupp bara när det gäller att gå igenom bokstäver, talbegrepp och siffror.
Väderkvarnen har fyra ansvarsgrupper med varsin ansvarspedagog som har ett extra ansvar för ”sina” barn, håller i utvecklingssamtal och sitter med vid lunchen.
Men många grupper bildas också efter vad barnen är intresserade av att jobba med.
–Blandar man åldrar blir det lättare att erbjuda alla en verksamhet som passar dem. En del barn har skrivit och läst sedan de var tre år, andra behöver leka, leka, leka. Det blir en annan dynamik i gruppen när man kan utnyttja olika åldrar, man ger alla en större chans att hitta kompisar, säger Helena.
Varje termin arbetar Väderkvarnen med teman, ett stort och ett mindre. Ibland är det barnen som väljer vad det ska handla om, ibland pedagogerna.
Temat börjar med ”brainstorming”: allt som barnen kan komma på av vad de vet och vad de vill veta skrivs upp på blädderblock. Sedan utgår arbetet från det.
Under vårterminen, när de arbetade med tema Rymden, var det några barn som forskade om planeten Uranus och skrev egna faktaböcker. Andra skapade solsystem i papiermaché. Det är mycket ”jobba i verkstad” på Väderkvarnen, och det ihoptiggda förrådet av skapande material är stort.
–Var och en får möjlighet att använda sin kompetens och sina erfarenheter. Och det fördjupar kunskaper samtidigt som man får in precis alla ämnesområden. Dessutom är det roligt att arbeta i tema, säger Helena.
Pedagogerna är flexibla och för det mesta drar temat ut ett par veckor över den planerade tiden, innan det avslutas med föräldrafika, utställning och utvärdering av hur arbetet varit, vad man lärt sig och vad man tyckt.
–Temat måste få ta den tid det behöver. Eftersom samma personal är med barnen hela dagarna behöver vi heller inte passa någon tid på eftermiddagen om vi går på ett museibesök – eller har utflyktsdagar, säger Helena.
Varje måndag eftermiddag planerar de fyra pedagogerna tillsammans i två och en halv timme. Den tiden ruckar de aldrig på. Då utvärderar de veckan som varit, och detaljplanerar veckan som är. Gör upp om vem som ska göra vad och i vilka rum man ska vara.
De planerar också kommande veckas schema. Det ser olika ut varje vecka, och skrivs upp på svarta tavlan i samlingsrummet.
Matematik och engelska är de enda ämnen som alltid finns med.
Dessutom planerar de in när var och en kan ta ut sin individuella planeringstid på två och en halv timme i veckan.
–Och vi har hela tiden pedagogiska diskussioner. Vi bollar idéer och driver varandra framåt. När någon har det jobbigt med något diskuterar vi det ur olika vinklar, utifrån vilka personer vi är och utifrån utbildning, kompetens och erfarenhet. Vi plockar fram det bästa i var och en av oss, säger Helena.
Alla i ett arbetslag har olika kompetens, och det använder de sig av på Väderkvarnen. Till exempel har Helena engelska med barnen – och när Pia och Helén har musik skriver hon veckobrev till föräldrarna. I dem talar hon om vad som händer i skolan och vad som planeras. Där står något om stämningen i klassen, och lite ”komma ihåg” som att barnen ska ta med gymnastikkläder eller matsäck. Och något om vad föräldrarna ska tänka på – till exempel läsa hemma med sina barn.
Inför utvecklingssamtalet – en gång per termin – använder pedagogerna en del av planeringen till att gemensamt gå igenom alla barn, så att allas åsikter och bedömning om utveckling och hur barnen fungerar socialt ska komma fram i samtalet.
I början på terminen gör varje barn upp sina egna individuella mål, tillsammans med sin ansvarspedagog. De målen bildar grund i utvecklingssamtalet som både barn och föräldrar deltar i.
–Det kan handla om att någon ska försöka prata lite mer på samlingen, kanske ta ”pratstenen” lite oftare. Den som har pratstenen får berätta något, precis vad som helst. Vi har en lista på vilka som haft den och försöker peppa dem som inte vågat prata, säger Helena.
Varje barn har en egen EPA-bok, Eget Planerat Arbete. Inom sju områden får de själva välja inriktning på det de vill arbeta med: skriva fritt, skriva fint, skriva rätt, räkna, bild, lek och läsa. Den boken jobbar barnen med i sin egen takt tills de kryssat av alla områden.
Sexåriga Hanna har fått hjälp av sin ansvarspedagog att skriva in vad hon vill göra i sin EPA-bok av egenhändigt pressat papper: spela kalaha, räkna i matteboken, skriva vykort, spela dataprogram, måla en vattenfärgsbild, läsa en bok och räkna hur många H det finns i den, och göra bokstavspapper.
–När hon gjort allt har vi en enkel utvärdering: vad var roligast? De äldre barnen får tänka efter vad de lärt sig och vad de behöver utveckla mer, säger Helena.
EPA planeras in på schemat, liksom till vilken dag man ska ha läxa. Precis som sina äldre kamrater har sexåringarna sin egen läxbok. För dem handlar det om ”önskeläxa”; de väljer själva vad de vill ha som läxa. Baka en kaka och skriva ner receptet, skriva en dikt, eller jobba i arbetsböckerna – allt är lika mycket värt.
Det finns också läsgrupper på Väderkvarnen, där barnens olika kompetens kommer till sin rätt. De får själva välja vilken bok de vill läsa högt ur och utifrån det bildas grupper. De läser högt för varandra, en sida var, för att få träning. Sedan kan det bli läxa att läsa ett kapitel hemma tills nästa gång – eller att be någon förälder läsa.
Efter ungefär 40–45 minuter av samling brukar diskussionerna plana ut, berättar Helena. Då blir det rast, och en chans att äta frukt eller macka som barnen tagit med hemifrån. Efter det kan de gå ut på gården om de vill.
Leken är viktig på Väderkvarnen, och det finns gott om inplanerade raster, både långa och korta. Barnen kan antingen gå ut eller leka i dockvrån, bygga med kaplastavar, duplo eller klä ut sig.
Ute finns också gott om leksaker som bilar, hinkar, kubbspel och twistband.
–I leken blir det väldigt tydligt att det inte är viktigt för barnen vilka som är jämngamla. De leker väldigt blandat, och mycket! säger Helena.
Pedagogerna på Väderkvarnen har också roligt ihop, och vinnlägger sig om att hitta på saker att göra tillsammans med alla kollegerna på Lilla Maria efter jobbet, berättar Helena:
– Vi har bouleturnering, bowlar och går på restaurang ibland. När vi har personalmöte går vi ofta och tar en öl efteråt, så att vi får träffa dem från de andra spåren. Vi har ju själva valt att arbeta så här och det har aldrig hänt att vi haft några konflikter.
Annika Claesdotter
(2001-10-15) |