Om forskarna ställde de relevanta frågorna om betygens konsekvenser och sedan redovisade svaren kommer det att framstå som ett mysterium att de graderade betygen så länge har betraktats som en helig ko. När denna ko har slaktats skulle vi slippa det största hindret för den demokratiska skola som sätter elevens förutsättningar och behov i centrum. Det menar Per Acke Orstadius, lärarutbildare i Göteborg.

I Pedagogiska magasinet 4/00 gavs en del intressant information om betygen. Att betygen och betygsproven i hög grad styr och snedvrider undervisningen och att de trivialiserar och konserverar dess innehåll. Att de avprofessionaliserar lärarna och gör så att eleverna vinnlägger sig mera om taktiken att skaffa sig bra betyg än att skaffa sig bra kunskaper. Att de leder till att många elever misslyckas, tappar självförtroende och slås ut. Dessa betygens negativa effekter, som bland andra Skolverkets inspektörer kunnat konstatera, stämmer mycket väl med de iakttagelser jag gjort, då jag som metodiklektor under trettio år har följt verksamheten i skolan från insidan.

Betygsforskaren Håkan Andersson konstaterar att den forskning, som framfört kritik mot betygen, i mycket liten utsträckning nått ut till offentligheten. Dels kan väl detta bero på att de, som forskat om betygen, med få undantag varit inriktade på att finna väl fungerande modeller för betygssättning. Något som man varken har lyckats med eller kommer att lyckas med. Dels kan det bero på att betygskritiska skolforskare som Marton och Kvale i allt för liten utsträckning tagit på sig ansvaret att i den massmediala skoldebatten föra fram sin kritik och i stället lämnat fältet fritt för sådana reaktionära amatörer på området som Jan Björklund (folkpartistiskt skolborgarråd i Stockholm).
Den professionella forskaren har dessvärre på sig ett krav att prestera vetenskapligt oantastliga forskningsresultat. Att mäta konsekvenserna av de graderade betygen är både svårt och arbetskrävande. Man måste kanske nöja sig med att söka en hög grad av sannolikhet i svaren i stället för den absoluta sanningen. Därför ställer forskarna sällan de relevanta frågorna. De frågor, som skulle leda fram till övertygelsen, att de graderade betygen fördärvar både skolan och eleverna och att de måste slopas med kortaste möjliga varsel.

Om man ställde de relevanta frågorna kunde man till exempel undersöka i vad mån lärarna vid och mellan betygsproven kan ta hänsyn till skillnaderna i förkunskaper bland eleverna. Eller vilken hänsyn lärarna kan ta till skillnader i mognad och tanketempo bland eleverna, när allas kunskaper samtidigt ska mätas på samma prov. Eller hur meningsfullt innehållet i undervisningen upplevs av eleverna, när det styrs av kravet på mätbarhet. Eller vilken andel av undervisningstiden, som ägnas åt läroplanens ämnesövergripande mål. Eller hur omväxlande och stimulerande arbetet i skolan blir för eleverna, när det styrs av uppgifterna på betygsproven. Eller hur avspända och trygga eleverna kan känna sig i skolan, när de ideligen riskerar att göra bort sig på läxförhör och betygsprov. Eller hur självförtroendet och lusten att lära påverkas hos alla de elever, som ideligen misslyckas på betygsproven.

Forskarna kunde då också försöka ta reda på hur betygen påverkar människors livskvalitet. Hur många elever, som genom sina betyg hamnat in på en yrkesbana, som de inte trivs med. Eller hur många elever, som genom sina betyg hindrats att komma in på en yrkesbana, som de haft lust till och förutsättningar för? Eller hur många av de elever, som så småningom spårat ut i missbruk, kriminalitet och prostitution, som skulle klarat sig bättre i livet, om de inte tvingats till ideliga misslyckanden i skolan. Eller hur många elevers psykiska problem, magkatarrer, ätstörningar, självmordsförsök och till och med självmord, som kunnat undvikas, om de sluppit betygsstressen och den oro för framtiden, som framkallats av misslyckanden på betygsprov.
Forskarna skulle vidare kunna undersöka hur litet av den kunskap, som eleverna har betygspapper på, som sitter kvar och som kan användas, när de lämnat skolan. Eller hur mycket resurser i form av lönekostnader och tid för elever och lärare, som går åt för att mäta i stället för att skapa kunskapstillväxt. Eller vad den förlust av kunskapstillväxt, som betygen förorsakar, betyder för samhället och dess utveckling. Kanske kunde de också skaffa sig en uppfattning om hur mycket betygshetsen kostar samhället i sjukvård och i sociala kostnader för elever, som hamnat snett, och för utbrända lärare, som förtidspensionerats.
Slutligen skulle forskarna kunna undersöka i vad mån betygen fyller sina funktioner.

Hur väl betygen kan fungera som ett och samma urvalsinstrument för högre studier, oavsett vilka yrken studierna ska leda till. Eller vilken motivation, som ständigt låga provresultat och betyg kan ge de elever, som bäst behöver motivation. Eller vilken slags information som elever, föräldrar och arbetsgivare kan få genom enstaka siffror eller bokstäver på ett papper. Forskarna skulle också kunna fundera över om det över huvudtaget är möjligt att konstruera en graderad betygsättning, som inte inom kort kommer att dömas ut för att den är orättvis eller snedvridande i olika avseenden.
När forskarna givit svar på alla dessa frågor, kommer det att framstå som ett mysterium, att de graderade betygen så länge har betraktats som en helig ko, som icke får ifrågasättas. När denna ko slaktats kommer i varje fall högstadiet och gymnasieskolan att se helt annorlunda ut. Den demokratiska skola, som i decennier funnits inskriven i läroplanerna, skulle då också kunna bli verklighet. Vi skulle kunna få en konstruktiv skoldebatt kring kunskapstillväxtens förutsättningar och vi skulle slippa ältandet i massmedia om elevernas kepsar och språkbruk. I stället för att ägna resurserna åt att sortera eleverna, skulle skolan gå in för målsättningen att bara lämna friska elever ifrån sig. Elever, som trivts i skolan och som gärna vill lära vidare.

Vi skulle då också slippa höra röstfiskande politikers lovsång till den auktoritära skola, som sätter läraren och Kunskapsberget i centrum. Den gamla skola, som skapar motivation genom betygens piska och morot och skapar ordning genom repressiva bestraffningsåtgärder. Vi skulle framför allt slippa de graderade betyg, som är grundbulten i denna auktoritära skola. Därmed skulle vi också slippa det största hindret för den demokratiska skola, som sätter elevens förutsättningar och behov i centrum. Den nya skola, som skapar motivation genom att låta eleverna lyckas. Den nya skola, som ger eleverna mening och stimulans och lust att lära.

Per Acke Orstadius
(2001-01-17)