De flesta av oss är beroende av massmedia för att få information. För det mesta är information bra även om den kanske inte ger hela bilden. Tyvärr kan information som presenteras via media även bestå av fel, misstag eller värderingar utifrån tidningens politiska ståndpunkt. När media reagerar på skolfrågor handlar det också ofta om att beskriva en konfliktsituation. Konflikten berör sällan den pedagogiska verksamheten eller den enskilda pedagogen, utan media använder förskolan som ett medel för att belysa politiska beslut. Eftersom media ibland är den enda källa till information om skolfrågor tillgänglig för allmänheten är det viktigt att oriktiga eller orättvisa uttalanden inte får stå oemotsagda. För att undvika en negativ attityd till skolan och förskolan är det därför viktigt att skolan själv tar initiativet till en ökad insyn i verksamheten. Ge den lokala pressen en annan bild av verksamheten än den dystra de så gärna målar upp. Utnyttja istället media för att nå er målgrupp…upps, vad var det jag sa?!

Sedan förskolan blev konkurrensutsatt i början på 90– talet har ett nytt språkbruk smugit sig in i pedagogernas vardag, ordet målgrupp som jag nämner ovan är bara ett av dem. Skolan blev en resultatenhet, rektor kallades resultatansvarig, pedagogiska program blev affärsidéer, elever och föräldrar skulle betraktas som kunder vars behov skall tillfredsställas. Ord som prestationslön, kundorientering, resultatmätningar och kvalitetskontroller, begrepp som kommer från marknadsekonomin blev vanliga i argumenten för effektiviseringen (se där, kanske ett annat ord för nedskärningarna?) av förskolan. Är vi på väg mot en ny ideologisk syn på förskolan? I den debatten är det viktigt att läraren genom den pedagogiska dokumentationen kan beskriva den verksamhet som ska styra i förskolan. Pedagoger ska leda den pedagogiska debatten. Ingen annan.
Varken media eller marknadsekonomin äger förskolan. Och det är för att betona pedagogens roll förskolan som regeringen tillsatt en arbetsgrupp som har till syfte att stärka läroplanens betydelse.

Arbetsgruppen föreslår en minskad nationell reglering och vill istället betona en läroplan som lärarna äger och kan relatera till. En ökad lokal frihet ökar kraven på skolans ledning och de styrande politikerna. Den utgångspunkten kommer att få konsekvenser för dagens sätt att styra förskolan. Den decentralisering arbetsgruppen föreslår väcker frågan om de lokala skolpolitikerna är tillräckligt kompetenta för att styra och kvalitetssäkra förskolans verksamhet. Arbetsgruppen menar dock att kvalitetsarbetet kommer att få en förstärkt roll och att kommuner och skolor kommer att få ett ökat stöd för att genomföra detta. Det är skrämmande att vara medveten om att det kan vara samma politiker, som i dag hotar med att urholka förskolans kvalitet i skyddet av debatten av kostnaden för maxtaxan, som ska värna om förskolans kvalitet – och utvecklingsmöjligheter i framtiden.

Alla tre läroplaner ska revideras 2005. Eftersom det inte finns någon nationell utvärdering av förskolans läroplan (Lpfö 98) så är det svårt att veta hur och om förskolorna arbetar utifrån läroplanen och hur förankrad den är från beslutsfattarna till den vardagliga verksamheten.
I förslaget om de nya läroplanerna betonas arbetslaget, i syfte att förstärka det gemensamma ansvaret för utvärdering – och utvecklingsinsatser. I skolan är det nödvändigt att betona arbetslagets betydelse eftersom det har visat sig att både fritidspedagogen och förskolläraren har mött svårigheter att spela den viktiga roll i skolan som Skolverket hoppades på när förskoleklassen tog steget in i skolan. I förskolan är situationen en annan. Även om arbetslaget är ett naturligt och bra sätt att arbeta på finns i dag bara en professionell yrkesgrupp inom förskolan, förskolläraren. Om man vill öka statusen på yrket så måste man ge förskolläraren det pedagogiska och professionella ansvar hon är utbildad för att ta.
Förslaget innebär också att avsnitten om förskolans/skolans värdegrund och uppdrag/ uppgifter skrivs gemensamt för samtliga läroplaner – formulerat som ett gemensamt uppdrag från förskolan till vuxenutbildningen.
Arbetsgruppens förslag är ett bidrag till den offentliga debatten om läroplanens innehåll och utformning. Jag inbjuder därför alla läsare att föra en debatt om läroplanens betydelse här i tidningen. Vem ska äga skolan?

PS. Ett annat trendord är ”äga”.

Annica Grimlund
Chefredaktör
(2001-11-09)