Månaden före jul gör Nisse en massa bus i förskolan. Men han är en viktig figur under hela hösten. I våras höll han kontakten när han reste jorden runt.

Snart är det 1 december. Då börjar det hända konstiga saker igen på Björntomtens förskola i Trödje utanför Gävle. Plötsligt ligger alla barnens vantar i ugnen, och när mjölken hälls över frukostgröten är den inte vit som vanligt utan rosa eller grön…
Då har Nisse flyttat in.
En busig liten tomtenisse som kom till Björntomten för några år sedan, för att Tomten hade bett en förskola där barnen är bra kompisar att vara goda förebilder. Att visa Nisse hur man gör och uppför sig, så han inte skulle busa så förskräckligt när han delade ut paket på julafton.
Nisse klättrar i alla skåp och lådor och flyttar alla saker. Han gör en massa bus och kan både klättra i träd, hoppa högt och springa fort.
–Egentligen hade vi bara tänkt att ha Nisse det året, men det blev en tradition. Barnen började fråga efter honom redan i augusti året efter, berättar Kajsa Svalryd, förskollärare på Björntomten.
Och de skriver brev till Nisse, tidigare och tidigare för varje år. De flesta ritskriver, men en del har också knäckt läs- och skrivkoden på kuppen.
Nisse har blivit som en brevvän, för han skriver tillbaka och talar om olika saker han tycker att barnen ska göra. En gång lämnade han en present: russin inslagna i silverpapper, som han la i buskarna utanför förskolan.
I våras var Nisse på semester runt om i världen. Han skickade brev, foton, videofilmer och små saker från sin jordenrunt-resa.
–Vi fick adresser så barnen kunde skriva svar till honom och ställa frågor. De lärde sig massor om världen och andra kulturer.

Ibland kan Nisse också vara bra på att befästa kunskaper. En december, några dagar efter att barnen hade pratat om hur man ska hantera eld, låg ett brev från Nisse i brevlådan: ”Det har hänt en olycka. Ni måste hjälpa mig. Tomtens skägg har brunnit upp! Jag visste inte hur farligt det är med ljus.”
Så fick barnen skriva tillbaka och berätta.
I början på november förra året kom Jonathan, fem år, med ett paket till Nisse. Det var inslaget i julpapper, och pedagogerna på Björntomten trodde det var en julklapp. De la den på hyllan för att spara den, men så kom Jonathans mamma någon dag efter och förklarade: hennes son tyckte det dröjde så länge tills Nisse kom att han hade suttit hela helgen och gjort en karta så att tomtenissen skulle hitta till förskolan.
–Vi la ut kartan i skogen. Nisse har två hjälpredor, en råtta och en fågel, och de hämtade kartan och gav den till honom. Sedan flög fågeln tillbaka med hans svarsbrev och la det i vår brevlåda, säger Kajsa.
Nisse är alltså en ganska central figur i Björntomten hela höstterminen, även om det kulminerar i december när han flyttar in i förskolan och busen kommer igång.
–Barnen är övertygade om att han är levande och att han kan göra sig osynlig. Och att han kan ”frysa” sig när han vill, eller när han blir rädd. Han sitter still i skåpet – men när vi går ut händer det något.

Egentligen är Nisse en porslinstomte med pillemarisk uppsyn, som Kajsas mamma har gjort. Från början var idén att använda honom som ett alternativ till adventskalendern med ett paket om dagen fram till jul, som de hade tidigare på Björntomten.
–Vi började fundera över vilka värderingar det gav. Det blev tonvikt på att få saker, men julen är ju något som ska skänka gemenskap, skapa delaktighet och stimulera fantasin!
Under december ligger det nu i stället 24 brev på en hylla i Nisses skåp, och barnen tar ett om dagen. I det står en liten ledtråd, till exempel ”Någonstans är det väldigt kallt, just nu finns där inget smör”.
–Kylskåpet! kommer någon på, och alla springer dit. Där upptäcker de att Nisse har ätit upp allt smör… och istället har han lagt en liten lapp: ”I dag ska Linus och Isak få baka pepparkakor”, säger Kajsa.
Personalen på Björntomten gör iordning Nisses skåp lite pö om pö under november, så att det ska stå färdigt till 1 december.
–Vi säger att råttan bär hit sakerna. Ibland kan vi höra hur det krafsar i ventilationen när råttan är här, säger Kajsa.
På planeringen delar personalen upp ansvaret för Nisse, till exempel vem som ska skriva breven från honom. På så sätt tar alla ansvar.
Snart är det dags för Nisse att flytta in på Björntomten igen. Och nu har han blivit kär så han har Nissan med sig också:
–Undrar just hur mycket bus det ska bli då…

Annika Claesdotter
(2001-11-09)