Av Carola Aili
adjunkt i pedagogik
 |
|
| Författare |
| Claes Trollestad |
| Titel |
| Etik & Organisationskulturer. Att skapa en gemensam värdegrund. |
| Förlag |
| Svenska förlaget |
|
 |
|  | Inte bara skolan arbetar med att skapa en gemensam värdegrund hos de anställda. Det sker också inom företag, kommunala och ideella organisationer. Claes Trollestad har arbetat som konsult i värdegrundsarbete i olika typer av organisationer och samtidigt studerat organisationerna.
Trollestad konsultuppdrag handlar om att utveckla gemensam värdegrund genom att arrangera möten, samtal och diskussioner som engagerar personalen. Forskningsuppgiften, som redovisas i boken Etik & Organisationskulturer, formulerar Trollestad i tre frågor 1) Kan man skapa en gemensam värdegrund med kommunikativa strategier? 2) Är det moraliskt rätt att medvetet och systematiskt försöka påverka individens personliga värderingssystem mot att bli mer konformt? 3) Vilken livsåskådning kommer till uttryck i dessa organisationers värderingsarbete? Alla tre frågorna är relevanta för lärare och annan pedagogisk personal.
Hur besvarar då Trollestad sina frågor? På den första och andra frågan svarar han ja. På den tredje frågan, om vilken livsåskådning som kommer till uttryck, svarar han en ”humanistisk livsåskådning”. Följdfrågan som kanske borde ställas är om det var möjligt för deltagarna att visa upp något annat än humanism? Kan man egentligen förvänta sig något annat när människor samtalar i ett mer eller mindre officiellt sammanhang, där dessutom en forskare som är präst i botten närvarar?
Trollestads tolkningar av sitt material är inte heller så övertygande. När en medarbetare i en kommunal organisation säger ”Ibland tror jag att det blir för svårt när man börjar filosofera. Däremot skulle jag vilja att man satte sig ner och pratade om konkreta situationer. Om hur det är och varför det blir så”, då tar Trollestad detta för en ovilja att tränga djupare ned i värdefrågorna. En ovilja som Trollestad säger sig mött ofta. Det framgår inte om det är som konsult han mött detta eller om det är något som framträder i intervjumaterialet. En väl så rimlig tolkning av utsagan är att se det som en önskan att just tränga djupare in värdegrundsfrågorna så som ett relevant fenomen i arbetet och i konkreta situationer. Ofta är Trollestads tolkningar svårbedömda därför att det saknas en ordentlig presentation av materialet. Formuleringar som ”mina iakttagelser” följs sällan av uppgifter om sammanhanget eller ens om det är observationer, intervjuer eller dokument som avses.
Ja-svaren på de första två frågorna är inga reservationslösa ja-svar. Tvärtom skisserar Trollestad en rad kvalitéer en organisation måste ha för att värdegrundsarbetet ska vara möjligt och försvarbart. Boken tenderar därför att bli ytterligare en i raden av böcker som skissar den fulländade organisationen.
Att arbeta för att människor i en organisation ska utveckla en gemensam värdegrund innebär med nödvändighet en subjektivitetsförändring. Det är vad jag förstår därför Trollestad undrar om det är ett moraliskt försvarbart projekt. Men att ändra på människors sätt att vara för med sig spänningar och konflikter. I någon av organisationerna och i en del mindre enheter inom organisationerna beskriver Trollestad en påtaglig skepsis hos personalen i relation till projektet. Detta motstånd ges tyvärr inte någon djupare analys. Men borde inte ett sådant motstånd lära oss en del om just vad det innebär att försöka skapa gemensamma värdegrunder i organisationer?
Carola Aili
(2002-02-14) |