|
|  | – Dilemmat med dokumentationen är att göra val. Man kan inte ha med allt. Vi tränar oss mycket i att tänka ut vad vi ska dokumentera.
–Man måste vara lite modig, våga göra val och stå för dem, säger Christina Nilsson.
När man kommer in på Trollet möts man av texter om hur hela förskolan tänker. I den långa smala korridoren, som förbinder de olika avdelningarna, finns ”minidokumentationer”.
Här finns också gammal dokumentation. Förut var det tradition att tömma allt när barnen slutade. Men tonåringar kommer ofta på besök och då ska det finnas spår kvar och förskolans historia vara levande.
I närheten av personalrummet finns en tavla som beskriver hur de arbetar med den inre miljön.
–Vi känner oss aldrig klara och det ska man kanske inte göra, säger Christina Nilsson, förskollärare i förskoleklassen Robin Hood, som visar runt.
På avdelningen finns dokumentation i alla rum. En del på låg höjd, annat högre upp. En del har text annat bara foton.
–Vi diskuterar mycket vem dokumentationen ska rikta sig till. Är den för barnen blir det kanske bara bilder eller deras egna teckningar. En massa text är inte meningsfullt.
Till exempel sitter foton på händer som arbetar med lera över en bänk i lerateljén. Bilderna kan inspirera till att vidareutveckla något eller prova ett nytt sätt att närma sig materialet.
För föräldrarna finns bland annat ett block i tamburen där både barn och vuxna skriver och ritar. Digitalkameran gör att de kan komplettera med bilder. De aktuella fotona visar hur barnen tränar sig i att cykla på led till gymnastikhallen, som ligger några kilometer bort. Vid terminsstarten kunde inte alla cykla. Det kan de nu.
I tamburen sitter också barnens sommarminnen som var temastart. En förälder ska kopiera till overhead och förskollärarna planerar att överraska med en teaterföreställning där bilderna ingår.
–Det är för att var och en ska känna att deras bild är viktig och förhoppningsvis komma in i drama, förklarar Christina.
I en tjock pärm finns all temadokumentation tillgänglig. Här är även anteckningar med, för att alla ska se hur de tänker. Föräldrarna får också ett månadsblad med viktig information.
Går de några steg längre in i förskolan ser de på väggarna vad barnen arbetar med och kommer i direkt dialog med barn och förskollärare. Det finns genast något som är viktigt att prata om.
Dokumentationen är ett utmärkt redskap i föräldrakontakten. Den gör att man direkt kan peka på hur något gått till, tycker Christina.
Föräldrarna stannar alltid en stund i tamburen och läser och tittar på det som hänt under dagen.
–De är mycket delaktiga utan att vi ber dem om det. Föräldrarna ser vad de kan ordna och erbjuder sig ofta. Det kan bero på att vi bjuder dem på verksamheten. Då vill de vara med.
Varje barn har en egen pärm med flikar som också fungerar som en individuell utvecklingsplan. Pärmen, som innehåller ett urval av barnets arbete, följer med till skolan.
När Christina var ny på avdelningen tog barnen fram sin pärm och hade den som underlag när de presenterade sig själva. Den är också ett bra underlag vid utvecklingssamtal.
Christina ser stor skillnad på utvecklingssamtalen. Tidigare kände hon inte alltid att hon hade ”något på fötterna”.
–Nu pratar vi tillsammans om dokumentationen och kan lyfta fram lärandet. Föräldrarna kan se ett händelseförlopp som vi pratar kring.
Formatet på dokumentationen är viktigt. Den ska vara lätt att spara, ta fram och gå tillbaka och få tips och idéer ur. All dokumentation som är för Trollets pedagoger sparas i möjligaste mån i A4-häften. Barnen kan jobba i A3, som förminskas i kopiatorn.
Det gäller också att tänka på vem som ska läsa dokumentationen.
–När jag skulle hänga en utställning inne i stan fick jag verkligen tänka på att inte använda ett språk med en massa fackuttryck. Samma sak gäller vår hemsida.
Karin Björkman
(2001-11-09) |