Att presentera sin verksamhet på ett bra sätt handlar om att bestämma sig för vad man vill berätta och för vem – och sedan sovra bland foton, texter och teckningar, säger Karin Gandini.

Konsten med att presentera sin verksamhet är att göra det begripligt och spännande så att stressade föräldrar ska ta sig tid att läsa, säger Karin Gandini, som är grafisk formgivare, förälder i ett föräldrakooperativ och föreläser i layout och dokumentationsteknik i Reggio Emiliainstitutets regi.
–Med lite verktyg och träning kan alla pedagoger lära sig visuell kommunikation – att i ord och bild berätta något på ett bra sätt.
Steg ett är att bestämma sig för vad man vill berätta – och för vem.
Ett exempel: En förskola har arbetat med ”Tema tåg” i fyra veckor – besökt järnvägsstationen, tittat i böcker, ritat teckningar och gjort tåg i olika skapande material. Pedagogerna har dokumenterat hela processen genom att fotografera och skriva ner barnens tankar och kommentarer.
Nu vill de visa föräldrarna vad de har gjort genom att sätta upp dokumentationen på väggen.
Steg två är att välja och rensa bland materialet. Det är lättare sagt än gjort, säger Karin:
–Lägg ut alltihop – texter, bilder, barnens målningar, teckningar, skulpturer och andra alster – på golvet för att få en överblick.Välj bara det mest berättande, det som säger absolut mest. Hellre för lite än för mycket.
Steg tre är att bestämma sig för hur man vill presentera materialet.
De som har tillgång till en dator med ett enkelt layoutprogram (PageMaker eller QuarkXPress), och dessutom till scanner och färgskrivare, har det väl förspänt. Men det går bra att klippa och klistra också. De som har tillgång till en kopiator kan förstora och förminska.
–Kanske har någon av föräldrarna en färgkopiator på jobbet och kan hjälpa till att förstora upp en bild, säger Karin.

För att bestämma hur layouten (hur man disponerar bild och text på en yta) ska se ut är det bäst om arbetslaget sätter sig tillsammans en kväll och skapar ett par mallar, säger Karin.
–Formen ska vara så enkel som möjligt. Den som tränat upp sig kan skapa spänning genom variationer på olika sätt.
Håll er till ett enkelt format, antingen A4 eller A3 (dubbelt A4), tipsar Karin. För variationens skull kan det vändas på höjden eller bredden, eller klippt i två höga remsor.
I affärer som säljer kontorsmaterial finns pannåer (skivor) av tjock papp, som är bra att klistra upp sin dokumentation på. Pannåerna kan återanvändas flera gånger.
–En enhetlig färg är bäst: svart, vit eller grå.
Sedan är det dags att välja typografi, det vill säga vilken sorts bokstäver och hur stora de ska vara. Det finns två sorter: linjära och antikva. De linjära (till exempel Futura, Arial och Univers) är släta och passar bra till rubriker, mellanrubriker och bildtexter. De antikva (typsnitt som har ”klackar”, till exempel Times, Sabon och New Century) är lättare att läsa och lämpar sig därför till längre texter i skrifter.
–Välj ett av varje. Det räcker. Ett till rubriken/ingressen och ett till den löpande texten. Sedan kan ni leka med variationer inom samma typsnitt, använda regular (vanlig), bold (fet) och kapitäler (”stora” bokstäver i samma höjd som ”små”). Kursiv (lutande) stil är bra att använda på till exempel namn.

När man gör mallen är det bra att bestämma sig för hur stor rubriken ska vara och vilken färg den ska ha – och sedan hålla sig konsekvent till det vid kommande dokumentationer, menar Karin.
–De som inte har tillgång till färgskrivare kan använda en speciell penna att göra till exempel ett rött streck under rubriken med.
En bra regel när man gör en mall är att ha ganska mycket luft under och ordentliga marginaler på sidorna. Det underlättar läsningen:
–Undvik att använda en massa dekorationer som pilar, punkter och stjärnor. Var inte rädd för vita ytor!

Under rubriken ska det vara en ingress (en inledning) i lite större grad än den löpande texten. Ett par rader räcker.
Den löpande texten, den som berättar vad man gjort under temat och återger barnens tankar, ska vara så lättläst som möjligt:
• Räkna antalet nedslag på en rad – mer
än 50-60 tecken är svårläst.
• Undvik avstavningar.
• Vänsterställ texten. Använd centrerad
eller högerställd text bara om det är
något som särskilt ska betonas.
• Välj inte mindre storlek än 14 punkt på
bokstäverna om dokumentationen ska
sitta på väggen. I en broschyr räcker det
med 12 punkt.
• Se till att texten inte är för ”tät”, utan
att det finns tillräckligt med luft mellan
raderna.
–Efter ett tag har man tränat upp ögonen och ser hur det ska vara. När raderna blir för korta är det också jobbigt att läsa.

När det gäller bilderna kan det vara kul att jobba med kontraster, säger Karin. Förstora upp en bild och lägg den bredvid en serie med små bilder. Sätt en lugn närbild på ett barn som arbetar med något bredvid en som är tagen på avstånd och full av aktivitet. Eller en svartvit bild bredvid en i färg.
–Det är bra knep i visuell kommunikation, eftersom det skapar en spänning i berättelsen.
Ett annat tips är att fästa något som barnen gjort, till exempel av ståltråd, på pannån.
Tiden som läggs ner på att göra en dokumentation att sätta upp på väggen blir mer ”värd” om man passar på att använda samma material till en skrift till föräldrar eller kollegor:
–Man kan bara förminska ner materialet. Och tvärtom, en skrift kan förstoras upp och sättas upp på väggen. Det gäller att hitta sätt att komprimera sin arbetsinsats.

I Reggio Emilias förskolor finns ”identitetskort” i hallen, gjorde på enkla och tydliga mallar, berättar Karin. Föräldrar och andra som kommer in i förskolan får en omedelbar överblick över vilka som jobbar där, hur många barn där finns och vad de arbetar med just nu.
–Hallen är ingången och bästa stället för den här typen av information. Det ska finnas en grund för var jag som förälder ska titta, så det är lätt för mig att hitta. En speciell vägg med information som handlar om föräldrar och barn, en annan vägg där det hänger sådant som händer i förskolan.
Ett bra sätt är att gå ut ur förskolan och sen gå in igen med ”nya ögon” och fundera över vad som händer, säger Karin:
– Vilken vägg är lämpligast för vad? Välj ut tre eller fyra sådana platser och håll dig sedan till dem under en period.
För att underlätta dokumentationen borde varje förskola ha ett speciellt bord där det finns material som papper, bra klister, pennor i olika färger och bra saxar, tipsar Karin. Och någon i arbetslaget skulle kunna frigöras från andra arbetsuppgifter och ha ett extra dokumentationsansvar.
–Helst skulle varje distrikt ha en dokumentationscentral, ett litet kontor med tillgång till dator, scanner, färgskrivare och en bra kopiator. För professionaliseringens skull är det viktigt att kunna berätta om sin verksamhet på ett tydligt sätt.

Annika Claesdotter
(2001-11-09)