Av Birgitta Sohlman
 |
|
| Mer om Bifrost: |
| Den som vill läsa mer om Bifrost kan göra det i boken Möjligheternas barn i möjligheternas skola (Utbildningsradion) skriven av Bodil Johansen, Anna Louise Rathe och Jørgen Rathe. På danska finns Undervisningsbilleder. Ett møde med Leonardo Da Vinci og Børneskolen Bifrost (Kroghs forlag). Den kommer i svensk översättning vid årsskiftet på Sama förlag. |
| Birgitta Sohlman har för Utbildningsradion producerat bland annat Framtidens skola – fyra TV-program om Bifrostskolan och Möjligheternas skola som ingick i TV-serien ”Om barn”. Det finns också ett nätverk för Bifrostinspirerade skolor som har en hemsida med adress www.sama.se/natverket |
|
 |
| Pedagogiska magasinet - arkiv |
|
|
|
|
| | Kulturen är en viktig källatill kunskap och inspiration på danska Bifrostskolan. Väggmålningar, skulpturer och dikter finns överallt på skolan. De visar elevernas förmåga att med sina händer uttrycka och forma de tankar, känslor och föreställningar som undervisningen väckt.
Bifrostskolan är inte en kulturskola. Men det är en skola som genomsyras av kultur. Det är en skola där fantasin, kreativiteten och de konstnärliga uttrycken är en viktig del i den kunskapande processen i alla ämnen. Allt hänger samman. Därför finns inte ämnen inskrivna på schemat och arbetspassen är en och en halv timme långa.
Lärarna på skolan ser barnen som möjligheternas barn, säger rektor Bodil Johansen:
– Vi är övertygade om att alla elever har oändliga möjligheter att både lära sig och utveckla olika förmågor och intelligenser. Om barnen ska lyckas beror i huvudsak på oss och vår förmåga att väcka deras intresse.
– Det är en utmaning för oss, fortsätter hon, som gör att man hela tiden måste fråga sig själv vilka möjligheter man ger barnet och vilka möjligheter man inte ger barnet. För barn utvecklar inte kompetenser om inte möjligheterna finns i omgivningen.
Bifrostskolan – som ligger i Herning på Jylland i Danmark – är en friskola med cirka 180 elever i åldrarna sex till sexton år. I fjorton års tid har skolan arbetat med en pedagogik där man undervisar utifrån den lust och nyfikenhet som lärarna väcker hos barnen och där lärarna själva gör undervisningsmaterialet.
– Vanliga läroböcker är inte användbara för oss eftersom vi vill utgå från barnens egna undringar, säger Bodil Johansen. Men vanliga böcker är bra som informationskällor och i stort sett alla böcker kan användas i undervisningen.
Inspirationen till undervisningen hämtar de från kulturen. Det kan vara ett konstverk eller en kompositör eller en bok. Är det en person som är inspiratör, då är det inte personen i sig själv som är det viktigaste, utan den tid han eller hon levde i och allt som finns omkring. Det ska vara sådant som väcker barnens nyfikenhet om hur det var då, hur det är nu och hur det kan bli i framtiden. Temat ska väcka inspiration till meningsfull undervisning i alla ämnen. Ibland använder man samma inspirationstema för alla elever. Ibland är det olika teman för olika stadier. Allt beror på temats innehåll och möjligheter.
– Eftersom vi lägger stor vikt vid kulturhistorien är det omöjligt att inte komma in på historia och religion, menar Bodil Johansen. Och när eleverna lär känna sin forntid får de större förståelse för både sin nutid och framtid.
Överallt på skolan finns spår av gamla och nya teman. Där finns målningar och skulpturer, dikter och hela väggar som är målade. Väggmålningar som sedan målas över så att väggarna kan användas till ett nytt tema.
Senast jag var här hade en grupp elever gjort en gemensam väggmålning där de använt aboriginernas prickteknik. Nu finns där en målning som berättar om Leonardo da Vinci och hans livsverk. Den är gjord av alla skolans elever och varje klass har gjort en del av bilden.
I slutet av ett inspirationstema är hela skolan fylld av konstnärliga produkter där eleverna uttrycker de tankar och känslor, föreställningar och kunskaper som temat väckt.
På en av väggarna hänger en stor målning. Det ser ut att vara en medeltida gobeläng. Den är gjord av eleverna i fjärde klass. När eleverna arbetade med medeltiden som tema så berättade lärarna om Danmarks historia vid den tiden, förklarar Tine som går i fjärde klass:
– Det var så spännande berättelser och legender så vi ville göra en gobeläng. I fyra månader, medan undervisningen pågick, skissade vi ner händelserna med de olika kungarna, biskoparna och kvinnorna.
– När vi var färdiga med bilden tyckte vi att det såg lite tomt ut, fortsätter Tine. Då kom någon på att vi kunde göra en ram runt bilden. Vi hade arbetat med olika skrivstilar så vi bestämde oss för att var och en skulle måla sitt självporträtt och under porträttet skriva första bokstaven i sitt namn med medeltida skrivstil.
Inne på avdelningen där stadie I med klasserna noll till två arbetar, sitter alla elever på golvet i den gemensamma hallen och lyssnar på Frans Jensen som är fritidspedagog och en av skolans bildlärare. Samtidigt håller Lene Gade, skolans andra bildlärare och lärare för klass noll, på med att göra färdigt de telegram som eleverna gjort till de femton elever på skolan som ska konfirmeras. Det är tradition att de yngsta eleverna gör ett telegram till varje konfirmand.
Bilden på telegrammen föreställer något från det tema man just då arbetar med. Nu är det Odysseus. Lene har klippt ut de figurer som barnen ritat och målat i glada starka färger och klistrar upp dem så att varje bild får en vacker komposition.
Där finns bland annat Polyfemos med ett öga som kastar sten efter Odysseus fartyg när de flyr. På skeppet har barnen målat den grekiska flaggan. Där finns Sirenerna, de farliga kvinnorna som lockar sjömännen mot kusten med sång, så att deras fartyg förliser. Där finns havsguden Poseidon och trollkvinnan Kirke som förvandlar Odysseus män till svin. Och där finns den mest populära figuren av dem alla, Skylla med de sex huvudena där varje huvud slukar en av Odysseus män.
Lene berättar hur arbetet går till:
– Först skissar var och en den figur som han eller hon helst vill göra. Sedan visar de sina skisser för mig så att jag kan ge dem goda råd. Därefter gör varje barn en ny bearbetad teckning. Tillsammans diskuterar vi sedan hur slutresultatet ska se ut. När alla barn är färdiga har vi kanske tjugo olika Skylla. Då gäller det att tillsammans välja den eller de figurer vi ska använda. Vi väljer inte den som är bäst utan den som passar bäst. Och det vet barnen.
Det händer att besökare frågar lärarna hur de gör för att få eleverna att orka?
– Jag tror att en anledning är att vi lärare hela tiden ger dem en positiv uppmuntran, säger Kirsten Bisgaard som undervisar i klass tre. Vi börjar redan när barnen går i klass noll. Vi lär dem att inte jämföra sig med andra utan bara med sig själva. Att de lär sig att se skillnaden mellan då och nu. Och vi arbetar mycket med att stärka deras självtillit.
Mycket tid går åt till att kommentera och lyfta fram det som är bra och positivt i varje barns bild. Det gör lärarna tillsammans med hela klassen, vilket gör att det också blir goda råd till alla. Eleverna lär sig att bli kritiska inför sina egna arbeten.
– När de kommer från förskolan har de hela tiden fått höra att det som de gjort är bra, säger Kirsten Bisgaard. Vi vill få dem att tycka själva och att de inser att de arbetar för sin egen skull och inte för de vuxnas.
Tiden har också stor betydelse, fortsätter hon. Eleverna måste få tid att göra det så bra som de vill och kan. De måste få tid till att experimentera och göra erfarenheter utifrån egna iakttagelser, att utveckla sina färdigheter och utveckla nya kompetenser. Det är viktigt att de är trygga och inte rädda för att misslyckas.
För att kunna förbättra undervisningen måste även lärarna få tid till sin egen läroprocess. I år har samtliga pedagoger arbetat med konstens olika uttryck. Bland annat har de läst en roman som de diskuterat med en litteraturkritiker. De har haft en filmafton med filmanalys. De har varit på teater och sett en Shakespeareföreställning. De har haft en måleriafton och en konstafton.
Fritidspedagogen Frans Jensen visar några skulpturer av mans- och kvinnokroppar som eleverna i klass fem gjorde då de arbetade med Sokrates som tema. De är cirka tio centimeter höga och gjorda i svart vax och man ser tydligt männens revben och kvinnornas bröst.
– Svart vax är ett mycket bra material där de verkligen får arbeta med sina händer, berättar han. Alla i klassen gjorde både mansskulpturer och kvinnoskulpturer, men det dröjde innan pojkarna började göra kvinnokropparna.
När eleverna på stadium II hade Chaplin som inspirationstema arbetade de med linoleumtryck.
– Att skära i linoleum är svårt, säger Frans Jensen. Dessutom är det svårt att tänka omvänt. Att svart ska bli vitt. Vi fick arbeta mycket med processen att tänka omvänt och göra skisser på hur det skulle bli. Vid ett annat tillfälle ville de arbeta med träsnitt. Då märkte man hur pojkarna tyckte om att få använda kraften i sina händer.
I slöjden är det inte själva ämnet slöjd som styr innehållet, säger Bodil Johansen. I stället är det behovet som styr:
– Vill barnen göra en träskulptur liknande dem som aboriginerna gör så ska de ha möjlighet till det. Då måste de också lära sig att arbeta med trä. På samma sätt är det med textilslöjd. När vi arbetade med Bayeuxtapeten ville några barn sy egna fantasidjur, liknande dem som finns på tapeten. Då måste de först lära sig att brodera. Till dramatiseringarna behövs det ofta kostymer och annat som de då syr själva.
På väggen i skolans bibliotek hänger några Picassoinspirerade porträtt gjorda av fint utskurna träbitar.
Lärarna använder ofta konst som inspiration bland annat i danskundervisningen.
– Då är det inte konstnären som är intressant utan det viktiga är att varje barn får ett känslomässigt förhållande till konstverket, säger Bodil. Sedan kan var och en omvandla sina känslor till en text.
En elev i femte klass skrev en nitton sidor lång berättelse efter att ha studerat van Goghs bild Potatisätarna. Det var en både spännande och välskriven historia, berättar Bodil Johansen. Full av insikt om hur det var att leva som kolgruvearbetarfamilj på den tiden.
De flesta elever verkar ha en stark skrivlust. De skriver mycket – och gärna för hand. Enligt Bodil Johansen skriver eleverna i klass fem lika gärna för hand som på dator.
Linda Bjardel, som undervisar i danska i klass två, beskriver hur de arbetar med texter till Odysseus-temat. Först ska eleven med egna ord berätta om sin bild. De börjar med att skriva sin berättelse som en kladd så att Linda tillsammans med eleven kan gå igenom och rätta eller förbättra språket. När eleven är nöjd med sin text ska han eller hon skriva den så snyggt som möjligt med blyerts under akvarellteckningen. Efter att Linda tittat på texten fyller eleven i texten med tusch.
– När de börjar med bilden så får de också tid för att reflektera över den text de sedan ska författa till bilden, säger hon. Vi lärare märker att språket i texterna ofta blir mycket bättre då.
En av pojkarna sitter oerhört koncentrerad och fyller i sin text om hur arg Poseidon blev då Odysseus gjort Polyfemos blind. När han är färdig visar han resultatet och strålar av stolthet. Linda hänger upp det på väggen tillsammans med de andra som också är klara. Varje bild med en handskriven text under är olika men också estetiskt vacker.
Överallt ser man att eleverna får lära sig att ha ett estetiskt förhållande till det de gör. På en av väggarna inne hos klass noll hänger alfabetet som barnen gjort. F som i fågel. M som i mus. Bokstäver gjorda av olika material och med olika tekniker.
– De har lagt ner mycket arbete och tid på sina bokstavsbilder samtidigt som de har lärt sig bokstäverna, tränat finmotoriken och lagt grunden till förståelsen för estetiken, säger deras lärare Helle Hjort.
Under de första sex åren ska alla elever på Bifrostskolan ha mött och lärt sig att arbeta med alla de konstnärliga uttrycken. De ska ha lärt sig hur de bäst kan uttrycka det som de vill ha sagt. Detta är viktigt därför att från och med sjätte klass ska de kunna presentera sina projektarbeten, ett för varje tema, både i text och med en musisk produkt. Den musiska produkten kan vara en målning, ett collage, en skulptur, ett foto, ett drama, en novell, en dikt eller en dans. Det är också möjligt att kombinera flera musiska uttrycksformer i en produkt. De har minst fyra år på sig att förbättra och använda sig av alla de uttryck de lärt sig.
Elevernas musiska produkter visar att när elever får tid och möjlighet att utveckla förmågan att med sina händer uttrycka och forma det som de i tanken vill, i den kunskapande processen, leder det till både insikter, kunskap och förståelse.
Men hur går det för dem sedan? Enligt Bodil Johansen klarar eleverna sig bra på gymnasiet och de elever som gick ut skolan för några år sedan har valt att utbilda sig till olika yrken. En studerar sociologi, en vill bli advokat, en vill bli arkitekt, en utbildar sig till militär. En enda har valt att gå på konstskola.
Birgitta Sohlman
(2001-09-28) |