Mindre teknik och mer helhetssyn, säger förespråkarna för den nya slöjdlärarutbildningen i Göteborg, medan kritikerna menar att ämneskunskaperna riskerar att bli urholkade.

Skolan fokuserar ofta på att utbilda för arbetslivet, medan slöjdens uppgift är att utbilda för livet. Slöjdlärarna ska få eleverna att bli fungerande människor, inte utbilda blivande snickare eller sömmerskor.
Det säger Peter Hasselskog, slöjdlärare på grundskolan och universitetsadjunkt på Institutionen för hushållsvetenskap vid Göteborgs universitet. För fyra år sedan startades här en alldeles ny grundskollärarutbildning som ger behörighet i hela slöjdämnet, det vill säga både trä- och metallslöjd samt textilslöjd, plus ett annat ämne. Utbildningen omfattar 180 poäng, varav mellan 60 och 80 poäng ligger på slöjd.
Centrala frågor är helhetstänkande och ett ämnesövergripande arbetssätt där slöjdprocessen står i centrum.
Kritikerna menar att ämneskunskaperna riskerar att halveras om man jämför med de traditionella slöjdutbildningarna där man utbildar sig antingen till textillärare eller trä- och metallslöjdslärare. Peter Hasselskog är bara alltför medveten om att Göteborgsutbildningen har ifrågasatts av många slöjdlärare i landet.
– När vi har studiedagar för verksamma slöjdlärare är det jobbigt, erkänner han. De är ofta fokuserade på att man måste kunna sitt ämne teoretiskt och talar mycket om det här med tekniker och material. Men det är ju inte målsättningen med vår verksamhet.

Ser man slöjd som ett enda ämne kan eleverna kombinera material och tekniker på ett helt nytt sätt – och saknar läraren detaljkunskap inom ett visst område, får han eller hon söka kunskapen tillsammans med eleverna, menar han.
Han hänvisar till att slöjden i kursplanerna har behandlats som ett ämne, sedan Lgr69 kom. Slöjden finns inte i skolan för att eleverna ska lära sig olika tekniker. Det är slöjdprocessen som är det centrala i slöjdämnet. Den utgår från eleven och omfattar idé, planering, genomförande och värdering, en process som ger eleverna eget ansvar, stolthet, engagemang och kunskaper som sitter.
– Men fortfarande rullar det på ute i skolorna med två olika lärare i två separerade lokaler, säger han. Egentligen är det mycket konstigt att man kan få ett slutbetyg i hela slöjdämnet, när man bara har den ena slöjdarten.
Jan Sjögren‚ fil dr och universitetslektor vid Estetiska institutionen på Linköpings universitet, påpekar att han vet för lite om utbildningen i Göteborg för att ha några direkta synpunkter, men säger å andra sidan att han aldrig själv ha kommit på tanken att lägga upp en utbildning på det sättet.
– Jag vill ha en längre ämnesutbildning, alltså själva formgivnings-, kultur-, material- och teknikkunnandet inklusive processkunnandet. Jag är rädd för korta utbildningar!
Han menar att kunskaper om material och tekniker är nödvändiga för läraren. Med för litet kunnande om slöjdandet – teknik, material, konstruktion, problemlösning – blir läraren beroende av andra och flyttar det pedagogiska ansvaret och initiativet från sig själv.
– Lär du dig för lite gör din osäkerhet att du måste använda så mycket energi till tekniken att du inte kan stötta eleven. Du ska vara så säker att du kan ha all uppmärksamhet på eleven. Det andra sköter du i kraft av ditt kunnande, säger Jan Sjögren.

Eva Widgren undervisar i textilslöjd på grundskolan i Vasa Real i Stockholm. Eftersom hon i sin undervisning utgår från material och tekniker betonar hon vikten av en gedigen ämneskunskap. Att vara trygg med sitt material är viktigt, menar hon.
– Jag har inte träffat en enda slöjdlärare – och jag känner många – som kan både hantera en textil instruktion och en träslöjdsinstruktion, säger hon. Och för vems skull är den här utbildningen skapad? Jag ser fram emot att träffa en av deras utbildade lärare som känner en stor trygghet inom sina tre ämnen!
Peter Hasselskog är van vid kritiken. De svagare ämneskunskaperna som de nya lärarstudenterna får uppvägs mer än väl av en syn och ambition att utveckla både slöjdämnet och skolan, menar han. Det ligger helt i linje med pågående skolutveckling.
Och han är förvissad om att de nya lärarna kommer att vara trygga i sin lärarroll. Genomsnittsstudenten är 33 år, har egna barn och åtta års arbetslivserfarenhet. Några har varit byggnadssnickare, någon har jobbat i läkemedelsindustrin, någon som inredare på Ikea, några har jobbat inom skola och barnomsorg.
– I dag är det alldeles för vanligt att unga killar och tjejer går direkt från gymnasiet in på lärarhögskolan, säger han. Då är det mer förståeligt att man är rädd att släppa greppet och avslöja att man inte kan allt inom sitt ämne. Men det här är vuxna människor, som har en lång yrkeserfarenhet. De är trygga i sig själva.
Han tror att utvecklingen av slöjdlärarutbildningen och synen på slöjd som ett enda ämne är en nödvändighet för ämnets fortlevnad. Han betonar vikten av det ämnesövergripande samarbetet, ett tänkande som ingår som en naturlig del i undervisningen här i Göteborg. De här lärarstudenterna vill inte bara arbeta med slöjdämnet, utan de vill alla vara delaktiga i och utveckla hela skolan.
– Det vi försöker inpränta är att när man blir en del av ett kollegium eller arbetslag måste man ta för sig och tala om vad man själv och slöjden kan tillföra skolan – något som blir ännu tydligare med den nya lärarutbildningen, enligt LUK-förslaget, som startar i hela landet till hösten. Gör man inte det kan man bedriva en verksamhet med nöjda elever för sig själv nere i sin slöjdsal utan att någon någonsin kommer att ifrågasätta något.

Peter Hasselskog medger gärna att de traditionella slöjdlärarna, som har gått grundskollärarutbildningen 4-9 och har två ämnen, ofta gör ett bra gränsöverskridande arbete i sina arbetslag. Men de har inte lyckats förändra slöjdverksamheten så mycket. Det tror han att de nya lärarna kommer att göra.
– Om de inte förmår utveckla verksamheten så är frågan hur länge slöjdämnet kommer att fortleva. Fler och fler kommuner har dispens att släppa timplanen och det finns ingenting som säger att slöjden finns kvar om fem år om det inte finns någon som kan motivera slöjdens utrymme.

Christina Thors Hugosson
(2001-09-28)