Lokalavdelningens blogg

Senaste inläggen

Bra Bosse!

Skrivet av Anita Peterson, 28 mars 2014, klockan 15:09

Du skriver precis det många upplever och vet! Om man vill att läraren skall utöva sin profession ...måste läraren få tid och resurser! Fråga läraren vad som behövs för detta...kompetens och kunskap finns redan! Har rörmokaren inte fått verktyg från sin arbetsgivare spelar det ingen roll att han/hon har all den kompetens som behövs! Jobbet blir inte bra utfört utan verktyg! Är det rörmokaren som saknar kompetensen då?


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Orättvisa påhopp på lärare...

Skrivet av Bo Sundahl, 28 mars 2014, klockan 14:39

Så var det då dags att åter försöka vinna några billiga poäng genom att skuldbelägga Sveriges viktigaste yrkeskår. I Katrineholmskurirens ledare kan man idag, 28/3 -14, läsa en artikel med rubriken "På skolfronten intet nytt". I artikeln talas om att lärarna får svidande kritik och att de inte förmår anpassa undervisningen till eleverna.

Läraryrket har alltid varit krävande och det har sannerligen inte blivit lättare i takt med de stora skolreformer och samhällsförändringar vi upplever – intet nytt? – Jo, pyttsan!

Många stordåd uträttas ändå dagligen i våra skolor, trots att lärare och chefer i stor utsträckning saknar förutsättningar att kunna göra de anpassningar till elevernas många behov och lärstilar som krävs. Ann-Marie Begler (Skolinspektionen) har alldeles rätt i att det viktigaste är vad som sker i klassrummen och hur vi förmår möta varje elevs behov. Uppenbarligen menar hon att det finns ett förändringsbehov och det visar resultaten – men då måste vi få tid till utveckling, rejält stöd av organisationen och möjlighet att bygga de nödvändiga relationer till eleverna som är så nödvändiga för att nå fram. Vad än tyckare som befinner sig utanför verksamhetens väggar säger, vet vi som är där att ingen tid förspills. Tempot är högt och skolor och förskolor är bland de stressigaste arbetsplatser vi har. Förskollärare som inte kan ta sina pauser p g a bemanning eller andra lärare som i strid med arbetstidslagen inte tar rast för att de annars blir efter med jobbet är ett par symptom på hur det ser ut. När ska de kollegiala samtalen föras? När ska fokus riktas på innehåll istället för tidigare betyg? När ska kompetensutvecklingen genomföras och hinna landa? När får vi se en balans mellan krav och resurser? Vem ska bära ansvaret om en organisation brister? När blir snacket om en attraktivitetshöjning för yrket genom rejäla lönelyft och förbättrad arbetsmiljö verkligt? Jag bara undrar.

Slutligen vill jag bara berätta att vi jobbar för högtryck med att kontrollera utfallet ifrån den senaste lönerevisionen. Det blir ett antal timmar med Excel-beräkningar och många samtal med medlemmar och ansvariga hos arbetsgivaren. Dessutom går analysarbetet med paus- & rastundersökningen vidare. Vill ännu en gång tacka alla som bidragit med sina svar! Många intressanta fakta finns att hämta ur underlaget. Vi återkommer om det.

Trevlig och solig Helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Larmrapporter igen!

Skrivet av Bo Sundahl, 28 februari 2014, klockan 16:14

Det är med sorg i hjärtat man läser om att upp till 55 % av Sveriges rektorer under senaste året har övervägt att lämna yrket. Man brukar säga att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk och det stämmer förmodligen även här. Rektors/förskolechefs möjlighet att utföra sitt uppdrag att leda sina medarbetare är avgörande för hur resten av organisationen ska lyckas likaväl som det omvända gäller. När ska poletten trilla ner hos våra beslutsfattare? Vi måste hinna med att på djupet förstå vårt pedagogiska uppdrag i alla led om vi ska kunna få till stånd en utveckling som märks. Attraktiva löner i kombination med en rimlig arbetsbelastning är grundförutsättningar för en god försörjning av både lärare och ledare av god kvalitet. Det är inte en orimlig begäran när vi lever ett av världens bästa länder ur en rad andra aspekter. Det visar nämligen en rad undersökningar.

Läs gärna också om vad docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp anser om vad ökad kontroll ger för utslag på kvaliteten i skolan. Det är tänkvärda ord att fundera över när många skriker efter snabba lösningar på Pisa-undersökningens bistra utfall.

Trevlig Helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

OECD: Höj lärarnas löner!

Skrivet av Bo Sundahl, 18 februari 2014, klockan 17:16

Så har då OECDs chef för utbildningsfrågor, Andreas Schleicher, sällat sig till raden av människor som inser att lärarnas löner måste upp om statusen för yrket ska kunna höjas. Det är inga nyheter som levereras men tål ändå att sägas igen. Att inte hörsamma det tydliga budskapet kan stå den svenska kunskapsnationen dyrt.

Lika viktigt är det förstås att ta tag i de framgångsfaktorer som vi känner till men ännu inte har lyckats få till i tillräcklig omfattning. Jag talar om det kollegiala lärandet där kollegor har tid och stöd för att tillsammans ta tag i vad som händer i klassrum eller barngrupper på ett professionellt sätt. Ensamarbetet som under årtionden präglat den svenska skolan är inte en framgångsrik väg att nå framgång eller utveckling. På vilket sätt skulle den ensammes framgångar då spridas? Att vid något enstaka fortbildningstillfälle få höra om vad någon annan gjort i sitt klassrum är inte heller tillräckligt. Möjligen kan det fungera som en ögonöppnare eller inspiration.

För ett påtagligt resultat behövs ett resultatinriktat och uthålligt arbete, ungefär som det som nu sker i förskolan kring pedagogisk dokumentation eller det som sker i matematikundervisningen. Där har man tagit ett rejält tag kring ett fortbildningsprojekt som sträcker sig över tid. Visst finns det skillnader mellan hur det ser ut även vad gäller lagarbete kontra ensamarbete i olika sammanhang. I förskolan har man en traditions av att arbeta i lag kring barnens utveckling. Ju längre upp i åldrarna vi kommer med vad det innebär av ämnesindelning och specialisering, desto lättare är det att vi hamnar i de stängda dörrarnas klassrum. Ändå tror jag att vi alla måste hitta sätt att skapa tid och rimliga förutsättningar så att vi kan hjälpas åt att bena i de utmaningar som hela tiden kommer upp i undervisningen.

Att göra huvudmannafrågan till lösningen på alla problem tror jag är rent dumt och leder till att fokus försvinner ifrån vad som händer i klassrummen/barngrupperna relations- eller kunskapsmässigt. Jag tror att man kan lösa frågan om enhetlig finansiering för likvärdighetens skull genom öronmärkta pengar och krav på ett avancerat kvalitetsarbete. Lägg istället krutet på höjda löner och långsiktiga fortbildningsinsatser där goda förutsättningar för lärarna att genomföra dessa finns.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Kortblogg om dagen

Skrivet av Bo Sundahl, 17 januari 2014, klockan 15:04

Idag har jag med blandade känslor undertecknat årets överläggningsprotokoll. Eftersom det centrala avtalet i år var sifferlöst finns det ingen procentsats angiven i protokollet. Då det budgeterade utrymmet för lönekompensation för hela kommunen ligger på 3 % och då diverse löneprioriteringar ska tas från detta kan vi enligt AG hamna på ca 2,6% men detta är högst preliminärt. Denna siffra (eller någon annan) ville man inte skriva in i protokollet. Med anledning av att vi fortfarande tycker att löneökningstakten är alldeles för låg för lärare har vi idag också skickat in ett öppet brev till Göran Dahlström till Kuriren. Vi får se om det publiceras. 

Däremot har vi ändå några positiva saker att nämna. Det första är att vi lyckas få till att den nya lönen faktiskt kommer med aprillönen. Det är första gången på länge. Det andra är att så kallade snedsitsar (medarbetare med en uppenbart felaktig lön pga för låg ingångslön) ska kunna rättas till innan pengar går ut till områdena. Det betyder att uppenbart felavlönade  individer har samma chans att få sin lön tillrättad (höjd) oavsett vilket område vederbörande arbetar på. Det blir alltså inte avhängigt om du är placerad på ett mindre eller större område. Detta har man gått med på att prova i år. Vi hade yrkat att extra medel skulle avsättas till snedsitsar men dit kom vi inte.

Arbetsgivaren har också skrivit in i protokollet att cheferna inför årets löneöversyn ska gå igenom förutsättningarna på APT eller liknande. Då ska löneutrymme, lönekriterier, principer för fördelning mm gås igenom. 

Trevlig Helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Nödvändiga åtgärder 1

Skrivet av Bo Sundahl, 6 december 2013, klockan 15:21

Ännu en gång pumpar media ut budskapet om att det är kris i den svenska skolan. Pisa-resultaten sjunker och allvarligast är det nog att förmågan till läsförståelse blivit avsevärt lägre. Föräldrar och andra som inte dagligen vistas i skolmiljön blir förstås oroliga av detta. För många lärare är inte resultaten förvånande men ändå nedslående. Det är lätt att börja känna hopplöshet när man har ansträngt sig till det yttersta och ändå inte når fram till det eftersträvade målet. Så vilka är då de faktorer som hindrar oss från att utvecklas åt rätt håll? Utan att svartmåla alltför mycket vill jag försöka mig på en förklaring som består av flera delar. Det finns inga enkla lösningar på ett så komplext problem som våra sjunkande skolresultat och givetvis är förklaringen subjektiv eftersom den inte kan vara något annat. T o m när vi åberopar olika forskningsresultat eller undersökningar blir tolkningen just subjektiv. Forskning är givetvis livsviktig och nödvändig men ändå blir uttolkningen min egen.

  • I ambitionen att tydliggöra för elever och målsmän vad som krävs och vilket nästa utvecklingssteg är, har varje ämne kommit att bli alltmer nedbrutet i detaljer som ska mätas och bedömas. Trots de goda intentionerna kring tydlighet blir inte resultatet av detta att alla elever genast sätter igång och arbetar. För en del elever (och lärare) kan de många momenten istället utgöra en stressande faktor som kan få båda parter att känna otillräcklighet. Alla människor vill lyckas men för en del individer blir detta ett oöverstigligt berg. Lärandet blir lätt fyllt av olust och en jakt på delmoment – helheten går förlorad.

  • Våra elever är utsatta för ett enormt utbud av lockelser i form av mediala eller digitala upplevelser från tidig ålder. I dessa olika uttryck är det ofta snabba klipp eller hisnande upplevelser som gäller. Interaktivitet är ett honnörsord och den som spelar ett dataspel timme ut och timme in gör detta helt frivilligt. Fascinationen är total. Om något blir tråkigt är det bara att byta kanal eller spel. Tillfredsställelsen sker helt på ungdomens egna villkor. Min upplevelse är att begreppet uthållighet blir mer och mer sällsynt när det kommer till skolarbete. Från föräldrahåll hör man i de värsta fallen talas om en vanmakt som handlar om att inte kunna få stopp på det här. Ungdomar som vänder på dygnet eller som i de lindrigare exemplen ändå spenderar timmar varje dag vid datorn/surfplattan/smartphonen är inte så ovanliga. Trötthet är inte kunskapsinhämtandets bästa förutsättning, varken för elever eller lärare. Här behöver hela vuxenvärlden, inklusive föräldrar, bidra till en sundare hållning.

  • Lyssnandets ädla konst blir av någon anledning inte tränat i tillräcklig omfattning. I de allra flesta fall finns det ingen illvilja eller ond avsikt bakom denna bristande förmåga. Idag blir man fortfarande lyssnad på – under förutsättning att man har något fantastiskt eller uppseendeväckande att säga. Som alla vet är det inte rimligt att begära att alla lärare ska vara ståuppkomiker eller underhållare, åtminstone inte under hela lektionerna och dagligen under ett helt yrkesliv. Stoffet som lärare har att förmedla är inte alltid fängslande. Tvärtom kan det av flera i en grupp upplevas som svårt eller obegripligt. I sådana situationer är det idag mycket vanligt att elever genast startar en kommunikation med dem de har omkring sig. Respekt för andra individer är idag något som måste vinnas vid varje möte. Det innebär att en lärare idag inte kan ta för självklart att eleverna kommer att lyssna i mer än någon minut. Har de inte blivit fångade under denna korta stund kan slaget om uppmärksamheten vara förlorat. Det är inte en mänsklig rättighet att närsomhelst yttra sig högt i ett rum.

fortsätt till nästa inlägg


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Nödvändiga åtgärder 2

Skrivet av Bo Sundahl, 6 december 2013, klockan 15:19

 

  • Lärande kräver ofta goda relationer mellan lärare och elev. Att bygga hållbara relationer tar tid och förutsättningar för samtal kring lärandet måste finnas. Det innebär också att läraren behöver kunna se varje elev som en individ för att hen ska kunna känna tillit till läraren. Elever som av olika orsaker har misslyckats tidigare är oerhört känsliga för att inte bli sedda eller hjälpta i tillräcklig omfattning. Hellre än att misslyckas igen väljer somliga att inte försöka, vilket är oerhört ledsamt. En trygg elev med gott självförtroende kan däremot säkert stundtals se förbi en bristande relation och fokusera på själva innehållet. Respekt och tillit vinns bäst genom att visa respekt och tillit. Att kunna bedöma (formativt) utan att döma är ibland en svår konst. Här kan det finnas behov av ytterligare fortbildning, kanske i form av kollegiala samtal. En fråga som är kopplad till relationer är hur många sådana en människa kan ha. Lärare med lite tid i sina ämnen har många gånger alldeles för många elever att förhålla sig till samtidigt i en snuttifierad kontext, dvs mängder av korta lektioner där man träffar mängder av olika barn. Detta måste åtgärdas.

  • Tilliten till professionen behöver stärkas genom att låta lärare ägna sig åt det de är bäst på, nämligen undervisning. Misstroendet visar sig i alltför stor kontrolliver som leder till att alltmer tid har lagts på omfattande och byråkratiskt styrd dokumentation.

  • Arbetsmiljön, som intimt hänger samman med de ovanstående punkterna, måste bli bättre. Tid för återhämtning i form av rast och paus ska vara självklart men är idag inte det. Negativ stress är vanligt förekommande bland lärare. Sömnsvårigheter likaså. Schemaläggning som styrs av busstider istället för av pedagogiska hänsyn är vanligt förekommande. Mot bättre vetande och trots rekommendationer ifrån flera håll, skapas av ekonomiska skäl gruppstorlekar som medför att de tidigare nämnda förhållandena knappast blir bättre. Se alltså till att de yttre förutsättningarna för att utföra vårt nationella uppdrag finns på plats. Innan dess blir det ingen märkbar bättring.

Nu önskar jag er ändå en trevlig och vilsam helg!

Bo Sundahl

 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Många medlemmar är vi!

Skrivet av Bo Sundahl, 8 november 2013, klockan 14:16


När jag idag tittade på vår statistik över medlemmar, kunde jag med glädje konstatera att vi är 20 st fler än vid samma tidpunkt förra året. Hipp Hurra för det, för tillsammans är vi starka! Extra kul är det att vi har blivit fler som är aktiva med anställning.

I vårt förbund vill vi ena alla yrkesgrupper som verkar inom området. Det är nämligen vad forskningen betraktar som kännetecknande för en etablerad profession även om vi förstås har olika roller som förskollärare, fritidspedagoger, lärare i tidiga eller senare år, gymnasielärare, yrkeslärare, lärare i vuxenutbildning, universitetslärare, förskolechef eller rektor. Att vara många genererar styrka och resurser och med alla olika kategorier bakom oss kan vi tala med en stark röst när vi behöver hävda skolans behov eller professionens krav.

I en tid av stora utmaningar kring flyktingmottagande och integrationsarbete kan det vara bra att veta att lärarförbundet har ett omfattande internationellt arbete och att det finns en tvådagars kurs öppen för alla medlemmar. Den heter "Global" och är regelbundet återkommande och populär. Det finns också stipendier att söka för den som är intresserad.

Du som är intresserad av något inom det stora fält av verksamheter som finns inom Lärarförbundets ram är varmt välkommen att höra av dig till oss! Vi behöver fler som engagerar sig, i stort eller i smått, det väljer man själv. Antingen är du intresserad av en enskild och avgränsad fråga eller har du kanske ett allmänt brett intresse. Alla varianter är välkomna.

Trevlig Helg

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Nu är det många som ringer...

Skrivet av Bo Sundahl, 27 september 2013, klockan 15:42

I dagarna får de flesta klart för sig hur deras chef har bedömt det arbete som är gjort sedan förra lönesättningen. Meningen är att lönesättningen ska föregås av en dialog i ett lönesamtal som rör i vilken mån man har nått upp till de lönekriterier som finns. Chef och medarbetare ska tillsammans gå igenom hur året har gått och identifiera vilka förbättringsområden som finns, dvs vad som behöver göras för att nå ännu längre. Det kan t ex röra sig om kompetensutvecklingsinsatser eller förändring av förhållningssätt i något avseende.

Roligt är det när detta fungerar och ett förtroende finns mellan chef och arbetstagare. Att känna att chefen är konstruktiv och framåtsyftande i dialogen vid framtagandet av en handlingsplan är en skön känsla. Vi har ju alla samma mål med verksamheten och alla har något att tjäna på att alla utvecklas åt rätt håll. Att synliggöra sina egna utvecklingsområden är inte alltid lätt men bör, enligt mitt sätt att se, alltid premieras. En första förutsättning för att kunna förändras är nämligen att själv kunna se hur jag själv fungerar. Att till exempel vara öppen för kollegialt lärande som forskningen säger är en framgångsfaktor, bör avspegla sig i lönekuvertet. Då krävs ett förtroendefullt förhållande mellan chef och anställd där man inte får ett tjuvnyp så fort man blottar en svaghet.

På en del av våra arbetsplatser har lönesättningen komplicerats av sjukdom, avflyttning eller chefsbyten. Vad har egentligen chefen sett av mitt arbete? Är det mer av en känslomässig bedömning, eller är allt välgrundat och transparant? Livet är fullt av kompromisser av olika slag men när det gäller lön blir det ofta känsloladdat när bomben slår ner. Är jag bara en medelmåtta? Jag som har ansträngt mig utöver det vanliga... Jag känner mig värdelös och trampad på... En skicklig ledare kan på ett bra och framåtsyftande sätt förklara vad som kan förbättras men också på vilket sätt det kan ske. Förslag till konkreta insatser med löfte om uppföljning när de är genomförda är alltid bra. Att utgöra ett stöd i förbättringsprocessen är också en eftersträvansvärd chefsegenskap. Det är jätteviktigt att kunna förmedla att man tror på utveckling. Sen gäller det förstås att ha några verktyg att ta till när motorn hackar på det ena eller andra sättet. Att kunna erbjuda kvalificerad fortbildning när så behövs är avgörande för utvecklingen. När exempelvis yrkeslärare ständigt får avslag på sina förslag till fortbildningsinsatser för att dessa är för dyra, kan man undra hur det ska gå med kompetensen för dessa grupper... Utvecklingen går framåt och kunskap är i vissa sammanhang en färskvara.

Trist i sammanhanget är att Katrineholm denna gång valt att placera sig på den nedre halvan av lönesatsningslistan genom att lägga sig på 2 % + ca 800kr/mån för ca 100 lärare(motsvarar mellan 0,3 och 0,4%). Det leder inte till någon ökad attraktivitet för läraryrket. Nu är det upp till bevis för 2014 som är ett år då påslaget inte är definierat. Stockholm tänker betala nästan 7% för 2013+2014!

Trevlig Helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Karriärtjänsterna och löner...

Skrivet av Bo Sundahl, 30 augusti 2013, klockan 13:22

I Expressen kan man läsa om en diskussion kring karriärtjänsternas roll i lönebildningen för lärare. I Lärarförbundet ser vi att varje möjlighet att höja lärarlönerna är välkomna eftersom snart sagt varje människa som har någon insikt i skolans värld vet att dessa löner halkat efter kraftigt under ett stort antal år. Samtidigt är det inte oproblematiskt att delar av vårt kollektiv inte ens kommer i fråga när det kommer till karriärtjänster. Där hoppas vi på ett snabbt genombrott så att alla våra kategorier finns med. Här hemma såg vi t ex ingen som arbetar i förskoleklass bland förstelärarna...

Ett annat bekymmer är ju förstås att det är så få som får möjlighet att bli förstelärare. Vi har nu 13 utsedda och enligt uppgifter jag läst kommer Katrineholm att få ytterligare motsvarande 17 tjänster i nästa omgång. Som alla förstår är det en karriär som inte så många kan hoppas på att göra. Därmed inte sagt att man inte ska försöka. Bekymmersamt är det också när det kommer till dessa personers möjligheter att utgöra det nav kring vilket ett förbättrat lärande kan kretsa. Vi kommer från Lärarförbundets sida att försöka följa upp hur det går med de lösningar som eventuellt finns på våra olika skolor. Läs gärna SKLs skrift och syn på förstelärarskapet roll och möjligheter.

Slutligen kan vi konstatera att personalutskottets löneprioritering av sjuksköterskor/distriktssköterskor inom Vård- och omsorgsförvaltningen samt skolsköterskor inom Bif med 800 kr/person och heltid ger ett rejält tillskott till hela dessa säkert välförtjänta kollektiv, låt vara att individuell lönesättning förstås gäller. Bland lärarna fanns det endast utrymme för ca 100 personer som får ungefär samma tillskott... I Stockholm får hela lärarkollektivet närmare 7% på 2 år.

Trevlig helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Stockholms lärare får närmare 7 % på 2 år...

Skrivet av Bo Sundahl, 22 augusti 2013, klockan 09:19


I Dagarna blev det klart med ett rejält lönelyft för Stockholms olika lärare. Givetvis är det fortfarande individuell lönesättning som gäller men gruppen som helhet tillförs närmare 7 % under två år. Läs gärna mer på Lärarförbundet.se

Vi hoppas förstås att vår kommun ska följa efter för att fortfarande kunna rekrytera lärare i framtiden.

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Incitament till goda prestationer

Skrivet av Bo Sundahl, 16 augusti 2013, klockan 14:45


I dagarna har vi återupptagit samtalen som ska leda fram till att vi äntligen kan få till de nya löner som ska gälla ifrån första april. Det blir intressanta diskussioner kring formuleringar och synsätt som ska utmynna i ett löneöverläggningsprotokoll som är så tydligt och klart som möjligt.

Ett av de största problemen med att sveriges lärare har generellt sett för låga löner är att det behöver tillföras ordentligt med pengar för att komma ifatt alla förlorade år. Både stat och kommun behöver anstränga sig för att bidra med detta. SKL pratar mycket om lönespridning men det kan inte vara det enda sättet att bringa balans i lönesättningen av lärarkåren. Visst behöver vi premiera goda insatser men samtidigt behöver vi också lyfta lönerna generellt för att göra yrket attraktivt för de unga.

När man börjat komma upp en bit över femtiostrecket finns en upplevelse av att det finns en inbyggd broms i lönesättningen. Trots ansträngningar och ett gott arbete baserat på lång erfarenhet vittnar många medlemmar om att det verkar finnas ett sk glastak som man slår i. Detta måste vara förödande för viljan att anstränga sig ända in i mål. Vi har ett problem med låg måluppfyllelse att arbeta med. Det borde vara tillräckligt med anledning till att låta lönerna öka även för de som befinner sig högre upp i lönestrukturen. Som det är idag tjänar nästan alla lärare för lite. Med tanke på det rekryteringsläge som i dagarna beskrivs i pressen, ser jag många skäl till att låta lönerna lyfta rejält.

Trevlig helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Alla behöver utvecklas! del 1

Skrivet av Bo Sundahl, 13 juni 2013, klockan 16:14


Nu börjar det dra ihop sig till lite sommarledigt. I vanlig ordning stänger vi expeditionen under juli månad men du kan som vanligt alltid få hjälp via de telefonnummer som ska läggas ut på vår hemsida snart.

Under sommaren kan vi förhoppningsvis ladda batterierna med ny kraft men vi har också tid för eftertanke och reflektion. Det sistnämnda tror jag är superviktigt i vår komplicerade profession. Vi har lidit otroligt stor brist på sådan tid som kan ägnas åt förändring och förbättring. Alla som vet något om utveckling känner till att när vi slutar att utvecklas går det också bakåt. Alltså borde det ligga i allas intresse att se till att prioritera utveckling högt. Det gäller både på individnivå och på organisationsnivå. Exemplen är otaliga på när någon slagit sig till ro med sin nyvunna framgång, för att strax därefter se sig omsprungen av verkligheten. Men för att kunna utvecklas krävs också modet att våga ifrågasätta sina egna handlingar eller tankesätt. Ett än större mod krävs om du dessutom ska våga tala med någon annan om det du upplever som ett problem eller en svårighet. Om vi översätter det till lärandesituationen; Att våga be sin kollega eller chef om hjälp med olika bekymmer som rör undervisningen är modigt! Att bjuda in sin kollega att observera den egna undervisningen är också modigt. Det kräver tillit, respekt och trygghet men också tid för samtal och reflektion. Att premiera de personer som ber om hjälp likaväl som de som ger hjälp är klokt. Det leder utvecklingen framåt! Organisationer som bygger in utvecklingsmöjligheter som en självklarhet har större chans att nå längre och att kunna vara mer flexibla i en föränderlig värld.

 Jag tror på forskningen som säger att det kollegiala lärandet är en väg till framgång och utveckling. Jag är också övertygad om att alla kan och bör utvecklas. Att bara rulla på i gamla hjulspår leder inte till utveckling om det gör att vi slutar tänka på hur vi kan göra det vi gör på bästa sätt. Det innebär inte att vi ska uppfinna hjulet varje gång men att vi hela tiden ska våga ifrågasätta vilket utfall det sätt vi agerar på får. Den faktor som jag själv styr mest över är mig själv och mitt beteende. Det är betydligt svårare att påverka hur andra är eller gör eller vilken kontext jag befinner mig i. Visst kan och bör man i viss mån försöka förändra de yttre förutsättningarna men alla som har försökt vet att det är en lång väg att vandra ibland. Mig själv har jag alltid tillgång till men behöver ofta spegling och stöd av någon annan för att få syn på mig själv.

Läs gärna vidare i del 2 (nästa inlägg)


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Alla behöver utvecklas! del 2

Skrivet av Bo Sundahl, 13 juni 2013, klockan 16:12


I dagarna presenteras vilka som blivit utsedda till förstelärare av en kommitté bestående av skolledare från olika delar av Bildningsförvaltningens verksamheter i vår kommun. Tretton kollegor i den kommunala skolan kommer att få ett lönetillägg på 5000:-/mån i två år ovanpå det de kan tänkas få i den vanliga löneöversynen. Kommittén har också tagit fram de fem mest angelägna utvecklingsområdena bland de betydligt fler som fanns med i underlaget inför ansökningarna. Dessa viktiga utvecklingsområden är av ganska skiftande karaktär allt mellan ämnesdidaktik till att stärka skolans övergripande kvalitetsarbete. Dock finns inga medel/resurser medskickade för att utföra det som så lovvärt ringats in som utvecklingsområden. Det blir upp till rektorerna att skaka fram de pengar som kan tänkas behövas till ev spridning av förstelärarnas goda exempel.  Utveckling utan tillförd resurs blir indirekt lätt till en påfrestning på de kollegor som finns runt omkring förstelärarna om och ifall de ska kunna sprida sina kunskaper till andra kollegor. Som det ser ut idag är det redan överfullt på lärarnas bord. Låt oss ändå hoppas att förstelärarna i alla samordningsområden kan tillföra något mer än de redan gjort eller gör, med eller utan resurser.

Slutligen vill jag nämna hur arbetsgivarens förslag ser ut kring extraslanten till lönerna. De skriver så här:

  • ·         Respektive rektor nominerar utifrån gällande lönekriterier och pedagogisk skicklighet
  • ·         Inga begränsningar när det gäller fördelning mellan områden
  • ·         Summan avgörs av antalet nomineringar men ska minst vara 800 kr/person
  • ·         Varje rektor är tydlig med vem som fått påslaget inom respektive område

 

Det blir spännande att se hur det blir med nomineringarna. Blir det för många eller få nominerade? Vilket slags resultat kommer att smälla högst? Blir det samma personer som fick 1500 kr senast? Blir det samma som blir förstelärare? Frågorna blir många, inte minst med tanke på att det har bytts en del chefer på sistone på vissa håll. Hörde t ex idag på Södra skolans för övrigt jättefina avslutning att de avgående niorna har hunnit med fyra rektorer under sina tre år… Vem har sagt att det är lätt att sätta lön? J

Glad sommar

Bo Sundahl

 


(2st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Löneskillnader...

Skrivet av Bo Sundahl, 24 maj 2013, klockan 15:40


Det är antagligen världens svåraste uppdrag att föra en rimlig eller rättvis lönediskussion. Det visar inte minst dagens citat. Vad är en bra lön? Hur mycket pengar behöver en människa för att känna sig uppskattad? Vilka skäl till stora löneskillnader kan man egentligen betrakta som rimliga? Svaren är antagligen lika många som det finns svarande. Sanningen är väl tyvärr också att det ibland inte verkar finnas några som helst rimlighetskrav för en del positioner. Vem kan egentligen försvara att somliga människor drar in pengar för egen del i mängder som skulle räcka till att försörja hela samhällen?

Vi har en tendens att jämföra oss med de individer vi har runt omkring oss. Trots att rim och reson ibland för länge sedan flugit all världens väg fortsätter vi med det ändå. Antagligen jämför sig extrema höginkomsttagare med varandra utan att de egentligen har något behov av mera pengar för egen del. Det blir liksom en tävling för tävlingens skull. Det är inte särskilt långt bort att börja tänka på ord som girighet... Antagligen driver de här mekanismerna att klyftorna i vårt en gång så enhetliga land växer fortare nu än de gjorde tidigare. Inte för att vi alltid har varit så jämställda ur ett egendomsperspektiv. Det beror ju på hur långt tillbaka vi väljer att se.

Slutligen kan man ändå konstatera att mannen bakom citatet har förstått att något måste göras på bred front för att lyfta läraryrkets attraktivitet ur ett löneperspektiv, rätt eller fel...

Trevlig helg (eller som jag en gång läste på en vägg någon hade sprejat på: Köp dig glad!) :-)

Bo sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Löner, löner, löner...

Skrivet av Bo Sundahl, 14 maj 2013, klockan 15:10


På förmiddagen idag (tisdag) var vi på ett möte på Gröna kulle som Göran Dahlström och Lars Härnström kallat till. Det gällde lärarnas löner och vilka pengar kommunen denna gång kunde tänka sig att lägga på våra grupper. Som vi redan vet hamnade det så kallade industrimärket på 2 % i år och enligt avtalet var vi garanterade minst detta i utfall. Utöver detta fick vi veta att politikerna har för avsikt att skjuta till 1 miljon för 2013 års lönerevision (fördelat på 12 månader) plus s. k. PO-kostnader som handlar om sociala avgifter mm. Detta innebär ett ungefärligt resultat på ca 2,4 %. Vi diskuterade ganska ingående runt hur pengarna ska gå ut och konstaterade snart att en annan modell är önskvärd den här gången. Vid förra revisionstillfället hanterades 4,2 % plus 1500 kr för 64 personer. Lärarförbundets ståndpunkt är att fler personer än förra gången borde kunna få del av extrapengarna eftersom vi tror oss veta att det finns fler dugliga lärare ute på våra skolor. Det kan t ex innebära att fler lärare på en skola/förskola kan ta del av en något mindre summa per individ. Lärare vet ofta att det finns flera kollegor som kämpar hårt och framgångsrikt utifrån de förutsättningar de har och att även dessa förtjänar en bra löneutveckling. En färdig modell för hur pengarna ska fördelas presenterades inte. Politikerna träffar förvaltningen/arbetsgivaren den 17 maj för att diskutera detta. Först när detta är klart kan vi ha en löneöverläggning med arbetsgivaren. Tilläggas kan att Dahlström nämnde att man har för avsikt att fortsätta med att lägga pengar på lärarlöner utöver avtalens golv. Det ser vi som klokt och nödvändigt om vi ska kunna vända den mycket bekymmersamma situationen när det gäller rekrytering av bra studenter till läraryrket. Frågan är om inte ytterligare åtgärder kring arbetsmiljön också behövs för att göra yrket attraktivt för de unga presumtiva lärarna.

Slutligen vill jag berätta om samverkansmötet på Bildningsförvaltningen. Där avhandlades bl. a. de karriärtjänster som Katrineholms kommun beslutat att söka och inrätta. Pengar till löner för motsvarande 13 förstelärare har sökts. Staten har styrt att dessa pengar som är 5000 kr/månad och förstelärare endast får gå till löner och därför anser vi att medel måste tillföras för att vi som kommun kan utnyttja den fina möjlighet till skolutveckling som karriärtjänsterna utgör. De som inom en snar framtid får tjänster som förstelärare arbetar redan idag heltid med ett uppdrag som är fullt. För att dessa personer ska kunna utföra fler eller andra uppgifter kopplade till uppdraget som förstelärare, behöver något annat tas bort ur deras tjänster. När detta sker kan inte dessa uppgifter lastas på redan överbelastade kollegor (som inte får 5000 kr). De har nämligen också redan fullt som det är i sina respektive tjänster. Det faller på sin egen orimlighet. Vi förordar därför att pengar som inte belastar det enskilda området och som är avsedda för nedsättning i tid följer med uppdraget som förstelärare. Då kan vi räkna med att skolutveckling kan äga rum utan att kollegorna eller försteläraren själv ska knäa p. g. a. uppdraget.

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Sagt om lärarlöner...

Skrivet av Bo Sundahl, 8 maj 2013, klockan 12:05


På tisdag den 14 maj finns en träff inbokad med Göran Dahlström och Lars Härnström m fl på Gröna Kulle. Ämnet för mötet blir lärarnas löner. Mina förväntningar är höga på att vi får se ett förslag som innebär en satsning i linje med vad ovanstående citat säger. Lärarnas löner har verkligen halkat efter under ett stort antal år och behöver därför lyftas på bred front. Den konstruktion som presenterades vid 2012 års lönerevision har säkert glatt de 64 personer som fick ta del av extrapengarna men har knappast påverkat kollektivet nämnvärt. Särskilt inte på de arbetsplatser där det inte är känt vem som fått pengarna. Vid ett likartat upplägg är risken dessutom uppenbar att det skulle handla om i stort sett samma personer igen. Lönespridningen ökar visserligen då men det stora flertalets löner står still och stampar i förhållande till de grupper vi jämför oss med vad avser utbildningslängder, ansvar osv.

Många är de personer, politiker och andra, som har uttalat sig om lärarnas löner. Det citat jag valt ut idag är taget ur en bok som heter "Klokt om högre lärarlöner" där företrädare ifrån alla riksdagspartier utom SD finns representerade med citat. Vi kommer fortsätta att tala om vad fler personer har sagt om lärares löner i olika forum. Det som skulle vara väldigt roligt att berätta om är när/ifall lärarlönerna i Katrineholm ligger i paritet med vad man betalar inom andra sektorer som har personal med långa utbildningar och där flertalet är män. Den dagen ser jag fram emot.

Trevlig Helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Intet är som väntanstider...

Skrivet av Bo Sundahl, 19 april 2013, klockan 15:38

Tänkte tillåta mig att vara en smula kulturell så här på fredagseftermiddagen. Kom helt enkelt att tänka på dikten "Intet är som väntanstider" av Erik Axel Karlfeldt genom att jag befinner mig just i väntan. Vill dock inte påstå att mitt förhållande till väntandet är detsamma som hos Karlfeldt som ju lovsjunger tillståndet. 

 Dikten lyder så här:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där

Vackert, eller hur?! Nej, min väntan blir nog tyvärr mer av det oroliga slaget om än kryddat med en viss förhoppning. Graden av njutning i väntandet är förstås avhängigt vad man väntar på. Karlfeldt talar om sommaren och en hemlig hjärtanskär medan jag väntar på en skolsituation där de allra flesta kan känna sig trygga och lugna i att lärande pågår och att vi har hittat en riktning som håller över rimlig tid. En skola där elever, föräldrar och lärare känner att de duger bra och där negativ stress är ett begrepp som ingen vet vad det är. Den mäthysteri som drabbat vårt avlånga lands skola bl a i form av nationella prov i en aldrig skådad omfattning sätter spår i människor som jag inte vet om vi kan överblicka. Likaså tror jag att effektivitetssträvandet har gått ett par snäpp för långt. Det är människor vi arbetar med och att hela tiden bli bedömd, oavsett om du är elev eller lärare, är inte alltid uppbyggligt. Skillnaderna ska bli större i lönekuverten, säger SKL. Låt lärarna och skolorna tävla med varandra så blir resultatet bättre är budskapet. Hur vore det med lite hederlig hjälpsamhet och solidaritet för att komma framåt? Tävling och kamp är helt i sin ordning så länge det sker med lekens förtecken men det är inte alla som mår bra i en hård konkurrenssituation där det gäller att överleva. Alla lärare, elever och människor överlag behöver känna sig uppskattade och tillräckliga. Det väntar jag tålmodigt på. Intet är som väntanstider.

Trevlig helg! /Bo Sundahl 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Svar på tal?

Skrivet av Bo Sundahl, 28 mars 2013, klockan 16:33

Det finns inte en enskild anledning till att vi befinner oss i det trängda läge som vi gör när det gäller arbetsmiljön på våra 6-9-skolor. Det alla redan vet är att administrationen har ökat och att vi har fått större grupper. Vi vet också att delningstalen har förändrats negativt vilket sammantaget givit en totalt sett snävare organisation. Det är precis det vår skrivelse handlar om. Uppdraget ryms inte inom de tilldelade ramarna helt enkelt. När förvaltningsledningen säger att arbetsmiljön har ”följts upp både före och efter 2012 års organisationsförändringar via områdenas arbetsmiljökonsekvensbeskrivningar”, blir frågan vad "följts upp" innebär? Problemen som alla nya faktorer har skapat har i alla fall inte åtgärdats. Det är det vi nu kräver ska göras. Den handlingsplan som omnämns och som enligt uppgift ska innehålla förbättringsåtgärder som inte ”prioriterats” eller tidsatts, har gått mig förbi. Men vad ska man å andra sidan med en handlingsplan som inte är prioriterad eller tidsatt?

 När det gäller kompetensutvecklingen och stödet som förvaltningskontoret erbjudit i implementeringen av det nya It-baserade systemet, kan vi konstatera att även detta fått ske inom ramen och utan att något annat har tagits bort. Ingen extra resurs har tillförts i form av tid.  Att systemet sedan dragits med stora barnsjukdomar har ytterligare spätt på belastningen. Att förhoppningen är att det på sikt ska leda till avlastning hjälper inte nu, kanske sedan.

Det arbetsmiljöarbete som mycket riktigt ska ske i samverkan med rektorer, medarbetare och skyddsombud, fungerar idag många gånger bristfälligt när idéerna är slut och medlen saknas för att kunna åtgärda brister. Att prata om behov är viktigt men det behöver också följas upp av handling som gör skillnad. Den hårt ekonomiskt hållne rektorn har små eller inga möjligheter att göra radikala ingrepp utan att få medel tillförda.

De pilotprojekt som omnämns är såvitt jag vet också finansierade inom ramen av tilldelad budget. Det innebär att någon annan i organisationen får arbeta lite hårdare för att de ska kunna göras. Vi vet slutligen att sjukskrivningarna är på väg upp och att dagens arbetsliv har en ohälsosam takt för många människor. Ingen ska behöva överväga att gå ner i tid för att orka med sitt arbete. Då är det kraven det är fel på, inte människorna. I längden är sjukskrivna människor väldigt kostsamt för samhället.

Glad Påsk!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Arbetsmiljön igen och igen...

Skrivet av Bo Sundahl, 8 mars 2013, klockan 15:21

Häromdagen tryckte jag på knappen för "sänd" och skickade iväg en skrivelse om arbetsbelastningen vid våra tre kommunala senareskolor. Antagligen kunde skrivelsen i stora drag ha gällt många andra enheter också men denna gång fokuserar vi på detta. Det handlar om underbemanning och risker för långtgående konsekvenser för personal och elever. Det handlar också om ett uppdrag som inte ryms inom den befintliga kostymen. Vi har begärt att arbetsgivaren ska presentera en plan med åtgärder som ska vara tidsatta och tydligt definierade. vi vill att också lärare ska kunna utföra sitt jobb inom den för arbetet avsatta tiden. Dessutom ska det finnas tid att ta paus och rast enligt de avtal som faktiskt gäller. Med denna begäran har vi också sänt en nulägesbeskrivning där det orimliga i situationen för många beskrivs på detaljplanet. Det är inte bara i Stockholm det ser bekymmersamt ut. Verkligheten kommer alltid ikapp oss, oavsett var vi befinner oss.

Trevlig helg!

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Social investeringspolitik á la Malmö

Skrivet av Bo Sundahl, 3 mars 2013, klockan 21:46

 

I Malmö skiljer det upp till sju år i livslängd beroende på vilken stadsdel personer växer upp i. Det visar den så kallade Malmökommissionen och presenterar en åtgärdslista med 72 konkreta åtgärder. Genast konstateras också att det finns en direkt koppling mellan utbildning och livslängd. Det är givetvis inte utbildningen i sig som förlänger livet men den blir ett mått på vilken start man fått i livet. Kommissionen konstaterar också att investeringar som man gör vid en tidig tidpunkt och som man sedan följer upp under flera år blir en lönsam affär för kommunen, trots de kostnader det medför.  Ett socialt utanförskap blir alltid en dålig affär för hela samhället, förutom allt lidande det för med sig. 

Även om vi i Katrineholm inte har samma omfattning av barnfattigdom och sociala skillnader som man har i Malmö kan vi ändå kanske ta intryck av ett och annat. T ex att se insatser eller satsningar på barn och ungdomar som investeringar och inte som kostnader. Ett exempel bland alla åtgärder är åtgärd 2.1.1.1. Den lyder: ”Genomför en grundlig investering av resursbehov i stadens utbildningsinstitutioner åtföljt av en investeringsplan”. Enligt min uppfattning arbetar man då i rätt ordning, dvs först tittar man efter vilka behov som finns varpå man tillskapar de resurser som behövs för att målet ska nås. Investeringsplanen ska dessutom vara både kort och långsiktig och man talar i klartext om extra medel som behöver sättas in där behoven är som störst. Man säger alltså inte ”vi har den budget vi har”. I en skrivning i åtgärd 2.1.1.3 som rör utbildning kan vi läsa: ”Särskilda insatser ska genomföras för att rekrytera och behålla högskoleutbildad personal i socialt utsatta områden. Detta kan ske genom att erbjuda gynnsamma arbets- och utvecklingsmöjligheter som utformas i samförstånd med de berörda fackföreningarna...”

En annan mycket intressant sida av kommissionens förslag är att man föreslår ett totalt helhetsgrepp som berör både förskola och skola men också fritidshemmens verksamhet och barnens övriga fritid. Det talas i klartext om behoven av att minska barngruppers storlek för att målen ska kunna nås. Om detta talas det bl a i åtgärd 2.1.4.1. Det kompensatoriska uppdrag som skolan har haft och bör ha även i framtiden betonas också i slutrapporten.

 

Slutligen vill jag framhålla att Malmökommissionens slutrapport är en mycket omfattande/heltäckande produkt som sprungit ur ett stort arbete under ett par års tid. Det har givetvis krävts att stora resurser lagts på att sammanställa allt material som olika forskare, malmöbor, myndigheter, verksamhetsföreträdare m fl har bidragit med. Jag tror dock att vi i vårt lilla Katrineholm kan dra nytta av att andra har tänkt till i de här mycket svåra frågorna. En Katrineholmskommission kan kanske komma till stånd så småningom. Även vi har ganska många problem att lösa som berör sociala betingelser som segregation, likvärdig skola eller annat som är avgörande för de mest utsatta i vårt samhälle.

Bo Sundahl


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     


KONTAKTA OSS

Besöksadress: Konferenscenter Safiren
Telefon: 0150-57672
Mobil: 072-5434884
E-post: lararforbundet@katrineholm.lararforbundet.se
Sänd meddelande till expeditionen »

LOGGA IN




SÖK