Press | Other languages | Om webbplatsen | Kontakta oss
Lärarförbundets logotyp.

Internationella lärarbloggen

Lärarförbundets internationella bloggHur ser det ut med arbetsvillkor, lärarlöner, kvalitet i undervisningen, resurser till skolan och yttrandefrihet i andra länder? Dina frågor är ofta gemensamma med andra lärare runt om i världen.

Ukraina

Skrivet av Henrik Herber, 14 mars 2014, klockan 13:22

Tillbaka från sitt ETUCE-uppdrag (ETUCE, regionkommittén för lärarfackliga organisationer i Europa) i Ukraina skriver Kounka Damianova om Maidan-torget:
- Vi såg foton på personer som dött och fackets hus... det hade bränts ut helt.

 

Det är i fackföreningshuset, Maidan Nezalezhnosti , ett landmärke i hörnet av  torget,  som centralorganisationen Federation of Trade Unions of Ukraine och den lärarfackliga organisationen Trade Union of Education and Science Employees of Ukraine (STESU) haft sina kontor . Huset blev också samlingslokal för demonstranterna i de protester som började i november 2013.

 

19 december i fjol slog ”Berkut", den ukrainska kravallpolisen, till mot demonstranterna på Maidantorget. En provisorisk läkarklinik inrättades i fackföreningshuset för att ta emot skadade demonstranter. Under natten som följde sattes huset i brand. Våldsamheterna innebar närmare tusen skadade och ett hundratal döda på båda sidor. När stridigheterna blåstes av 21 december var fackets hus helt förstört. Hundratals anställda i de fackliga organisationerna står utan arbetsplats.

 

Lärarfacket STESUs ordförande Georgiy Trukhanov skriver till ETUCE:
- All documents, furniture, office equipment and supplies, communication means have been totally lost. The restoration of the building and all equipment requires significant resources and time. Heads of the trade unions and the Federation of Trade Unions of Ukraine are currently looking for temporary offices for their staff. Today the Trade Union of Education and Science Employees of Ukraine is applying all its efforts to restore its activities in full.

 

Lärarförbundet har tidigare skickat ett solidaritetsbrev med stöd till STESU. Ordförande Trukhanov svarar att de är tacksamma för allt stöd från hela världen.
- Våra medlemmar hedrar dem som dött i konflikten, på båda sidor. Många av dessa var studenter eller lärare.

Situationen i landet är fortfarande spänd och det är oklart när det kommer finns möjlighet att bygga upp fackföreningshuset på nytt.

 

Du kan läsa uttalande från  IFS (ITUC) här: http://www.ituc-csi.org/ituc-statement-on-ukraine?lang=en  med länk till en film som visar det förstörda fackföreningshuset.

 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Hur långt är du beredd att gå för bra kvalitet och bra villkor?

Skrivet av Henrik Herber, 2 mars 2014, klockan 18:58



Jag hör Eswaran, generalsekreterare för indiska AIPTF (grundskollärarnas lärarfackliga federation) prata om vikten av god utbildning:

– Att utbildning av bra kvalitet är viktig för landets ekonomiska tillväxt, behöver knappast understrykas, säger han och tillägger att det är kvaliteten på lärarna som är det som har mest betydelse. I Indien sker en drastisk minskning av inskrivningar i statliga skolor. Eswaran igen:”the structure is collapsing on account of apathy of the Government”.

Alla är bekymrade över den låga kvaliteten på undervisningen, men det råder delade meningar vad man kan göra åt saken. Föräldrar av alla samhällsklasser vill hellre ha sina barn i privatskolor. AIPTF var för några år sen med och påverkade för att få en lag om rätt till kostnadsfri utbildning. Men lagen genomförs inte fult ut. Det saknas pengar. Den förlorar dessutom betydelse när delstatsregeringarna lägger ut undervisning på entreprenad; privatskolornas andel ökar i takt med krisen i det statliga systemet.

Varför vill ingen gå i Indiens statliga skolor? Jag träffar Devender som arbetat några år som grundskollärare i Delhi. Han berättar att som statsanställd kan han beordras göra andra uppgifter utanför skolan som valövervakning, folkräkning eller annat administrativt arbete. – När vi tvingas göra annat finns det ingen lärare i skolan, berättar han. Dessutom saknas ämneslärare i exempelvis musik och idrott.

De statliga skolorna är nedgångna med dålig utbildningsmiljö och slutkörda underbetalda lärare, som får bristfälligt stöd och dåliga möjligheter till fortbildning. Det är inte undra på att föräldrarna vill ha närvarande lärare, privatskolorna kan i många fall också erbjuda bättre materiell standard.



Så vad är problemet med privatskolor, om det känns tryggare att ha sitt barn där? Det gäller att förklara hur mycket samhället har att tjäna på ökad jämlikhet – privatskolorna ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Det gäller att förklara varför kompetenta lärare har betydelse och behöver bra villkor oavsett om de är i privata eller statliga skolor; det är många som menar att det är lärares fel om statliga skolor är usla. Det gäller att förklara skolans uppdrag att ge barn inte bara yrkeskunskaper utan kunskaper för livet. Men hur nå ut med sådana budskap på ett sätt som verkligen får uppmärksamhet och kan bidra till positiv förändring i ett jätteland som Indien, där AIPTF som är en av landets lärarorganisationer har drygt två miljoner medlemmar?

Om man menar allvar, kan man göra som AIPTF som startade tre parallella marscher, så kallade yatras. De tre marscherna har under februari gått genom 23 delstater där 1874 möten arrangerats med föräldrar, allmänhet, opinionsbildare och beslutsfattare. Att kampanjen varit framgångsrik beror bland annat på att: AIPTF har formulerat tydliga krav för vad man vill uppnå, man har sen anpassat dessa krav till situationen i olika delstater och knutit an till de frågor som är angelägna lokalt. Slutligen har man förstått att det inte är slagord som skapar förändring, det är möjligheten för de många medlemmarna att engagera sig konkret.

Till slut sammanstrålade marscherna i Delhi. Och det är där jag nu befinner mig för att se hur kampanjen avslutas efter 15 376 avverkade kilometrar.

Eswaran talar till de tusen lärare som samlats till denna Grande finale:

– Let me assure you that this culmination programme only marks the conclusion of the Yatra – but the efforts and struggle for a better and secure future for our children and nation will continue till we achieve quality education for all.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Ett nordiskt-palestinskt samarbete

Skrivet av Henrik Herber, 14 februari 2014, klockan 15:19

Situationen kan vara svår för lärare i Palestina. Lönen är låg (motsvarande 5 000 i månaden) och lärarna förväntar sig mycket av sin fackliga organisation GUPT, som trots dialog med regeringen har svårt att få gehör för sina krav. En förklaring, eller ursäkt, som regeringen tar till är att den palestinska administrationen i stort sett finansieras av utländskt bistånd, från EU, USAID och FN-familjen.
– Vi får höra att EU har bestämt lönen för lärarna och att vi därför inte kan förvänta oss några ökningar, säger Nadim Sami i GUPTs styrelse.
 

Biståndsberoendet gör också att fördelningen av pengar till utbildning (som ändå uppgår till hyggliga 16-17 % av statsbudgeten) i begränsad mån går till förbättringar i grundskolan, lärares löner och fortbildning utan styrs i stället till infrastruktur, utbyten och annat som dikteras av utländska givare. Det här är bara ett exempel av många hur situationen ser ut i Palestina idag. Oavsett enskilda individers kapacitet och organisationer för förändringar i det palestinska samhället, definieras handlingsutrymmet av externa faktorer som ingen kan styra över, det är förutsättningen att leva under ockupation
 

Men svåra villkor avskräcker inte unga att tänka sig en framtid som lärare. På en plats där 16.6 % av kvinnorna förvärvsarbetar (se information från ILO) är läraryrket en av få möjligheter för kvinnor att få arbete. En svaghet som GUPT vill komma till rätta med är bristen på jämställdhet i organisationen, det finns inga kvinnor i styrelsen trots att 65 % av lärarna är kvinnor. På den senaste kongressen visade sig den stora utmaningen vara att kvinnor inte gav stöd till sina medsystrar i deras nomineringar eller kamp för inflytande, vilket gynnade männen som traditionellt har styrt GUPT.
 

För lärare i förskolan är lönen mindre än 100 dollar i månaden och arbetstiden är längre än för grundskollärare, från klockan åtta till fyra. Det finns idag få möjligheter till inflytande för den nystartade fackliga organisationen för förskollärare (som har att diskutera villkoren med socialdepartementet, eftersom förskolan inte är en del av det formella utbildningssystemet). Lärarförbundet ser över möjligheten att ge stöd till GUPT tillsammans med norska Utdanningsförbundet, medan våra danska kollegor i BUPL samarbetar med de palestinska förskolelärarna. Ett nordiskt-palestinskt samarbete med andra ord.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Ett zambiskt besök

Skrivet av Henrik Herber, 7 februari 2014, klockan 09:34

I samband med lanseringen av årets Global Monitoring Report (GMR) har Lärarförbundet haft besök från den zambiska lärarorganisation ZNUT. Leah Kasaji är ansvarig för jämställdhet på ZNUTs kontor i Lusaka och hon är aktiv i det kvinnonätverk i Afrika som Lärarförbundet stöder. Hon berättar att arbetet för jämställdhet i ZNUT går sakta men säkert framåt.
 -Vi har kvinnokommittér lokalt, regionalt och nationellt och ser till att också kvinnors intressen bevakas i facket.
Det ska helt enkelt inte gå att ta beslut som rör kvinnor utan att kvinnor är representerade, vilket uttrycks med en slogan ”not about us without us”.
 

På GMR-seminariet berättade Leah att även om lärarna har status (det är kö till lärarutbildningen) och att facket lyckats bra i löneförhandlingar (man sätter märket för lönebildning) så finns också problem. I och med satsningar på att nå millenniemålet att alla barn ska gå i grundskola, har klassrummen blivit överfulla.
- Förut hade jag i snitt fyrtio elever, nu har jag åttio. Hur ska jag hinna göra omdömen och följa upp att alla barn lär sig?
 

Jag påminns om att kollegor i världen diskuterar liknande frågor som vi gör i Sverige, men att förutsättningarna givetvis ser olika åt. När du tänker på länder med stor fattigdom i södra Afrika är det kanske inte en ljus bild du ser framför dig? Så en annan reflektion jag gör är att vi också behöver höra positiva nyheter och få en nyanserad bild. På så vis kan vi bättre lära av varandra. Kanske ZNUT har ett tips på hur vi kan göra läraryrket attraktivt igen?
 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Har vi råd att inte satsa på utbildning?

Skrivet av Henrik Herber, 5 februari 2014, klockan 13:10

Sida, Svenska Unescorådet och Lärarförbundet har idag samarrangerat ett seminarium för att lansera Unescos Edcuation For All Global Monitoring Report. Redan 1966 tog FN fram rekommendationer för lärares status, på nittiotalet gjorde man en satsning på att alla barn skulle få gå i grundskola. Målen upprepades och preciserades 2000 i Dakar och inkluderades därefter i de millenniemål som ska vara uppfyllda 2015.

 

Hela tiden upprepas samma sak – utbildningens betydelse (minskar fattigdom, sociala klyftor, fungerar hälsofrämjande, minskar mödradödligheten, stärker kvinnor o.s.v.) och lärares betydelse för utbildning. Global Monitoring Report kan med viss precision peka på sambanden. Läs sammanfattningen och se själv! Nu skulle man kunna tro att argumenten var så övertygande, och att vissheten om vilken avkastning investeringar i utbildning ger därför skulle vara så tvingande att satsningar från regeringar och bistånd varit tillräckliga för att nå målen. Men så fungerar det inte. Man räknar med att 60 % av världens länder kommer nå målet att erbjuda alla barn kostnadsfri grundskola 2015. På många håll råder det brist på allt: utbildade lärare, vettiga skollokaler, skolmaterial - och toaletter för pojkar och flickor. Lärare är underbetalda och överbelastade. Inte bara Sverige står inför stor lärarbrist.

 

På seminariet frågar någon om det går att säga när läraryrket förlorade anseende och status och varför det blev så. Likvärdigheten är satt på undantag, barn och särskilt flickor från fattiga miljöer får inte gå i skola. I den takt utvecklingen går kommer alla flickor ha fått möjlighet att gå minst nio år i skola (primary och lower secondary) först år 2111. Jag förstår inte att vi har råd att vänta. Om det kostar mycket? Enligt Global Monitoring Report behövs ytterligare 26 miljarder dollar/år för att täcka behoven för ”basic education”. Visst låter det mycket, det är nästan halva kostnaden för ett vinter-OS i Sotji.
 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Homosexuell=kriminiell, nu är även Indien på skamlistan

Skrivet av Henrik Herber, 12 december 2013, klockan 20:36

Indiens Högsta Domstol har idag tagit beslut att förbjuda homosexualitet(med omskrivningen att man inte förbjuder människor att ha olika läggning, men att utövandet av homosexualitet är straffbart). Antalet länder som lagstiftat mot homosexualitet har därmed ökat från 82 till 83 (varav 22 i Asien – se bl.a. statistik och information på ilga.org). I fokus för en högljudd debatt är en 150 år gammal lag (sektion 377) som slår fast att homosexualitet är mot lagen. Dehlis Högsta Domstol fastställde i en uppmärksammad dom 2009 att lagen är obsolet och bör ändras, vilket innebar en positiv signal och att många homosexuella vågade komma ut. Lagstiftningen har dock släpat efter, men den här veckan skulle en dom i federala högsta domstolen ge vägledning. HBT-aktivister hade förberett för en hyllning till vad man förväntade sig skulle vara ett domstolsbeslut som skulle skynda på förändringar också i den nationella lagstiftningen. I stället har Högsta Domstolen gått i motsatt riktning.

 

Vad händer i Indien? Hur tänker man kring arbetet att motverka diskriminering och trakasserier? I efterspelet till de uppmärksammade gängvåldtäkter bland annat i Delhi, som chockat världen, har regeringen stiftat en ny lag ”Sexual Harassement of Women at Workplace Act” (2013), lagen skyddar alla yrkeskategorier inklusive lärare och även elever i skolan. I snabb takt har tillägg gjorts till läro- och kursplaner för att ha mer ”livskunskap” och motverka trakasserier och övergrepp. Men här i Indien handlar det i mindre grad om individuella mänskliga rättigheter, i stället uttrycks frågan i termer av samhällets önskan om värdighet och krav på att vi visar respekt mot varandra (gäller numera inte för homosexuella) vilket förhoppningsvis leder till färre övergrepp. Det finns inte på kartan att man kan prata om sexuella och reproduktiva rättigheter. Jag gör inte bara en semantisk markering, utan menar att utan att prata om rättigheter kan man heller inte prata om statens skyldighet att garantera dessa rättigheter, det saknas alltså ett åtagande att det blir konsekvenser av framtida övergrepp.

 

Våra lärarkollegor i Indien menar att det är så mycket tabun kring frågan om homosexualitet att HBT-frågor inte diskuteras, varken i facket eller i skolan. Det har varit en stor och utmanande process att lyfta frågan om kvinnors rättigheter; ännu har samhället bara tagit myrsteg i arbetet mot sexuella trakasserier. I parlamentsvalet är det här knappast en vinna- eller försvinnafråga för något parti, som en lärarkollega uttryckte saken. Att EI för ett antal år sen alls kunde ta en resolution av HBT-rättigheter var inte lättsmält för många lärarfackliga organisationer i Asienregionen, men det var ett fall framåt. Jag kämpar med min förståelse för de tabun samhällen omger sig med, och förstår att det här inte är en lätt kamp att föra, men å andra sidan kan jag inte annat än sucka över vilka svårigheter många människor har att acceptera varandras rätt att få vara sig själv (vilket följdriktigt innebär – surprise, surprise – att människor är olika). På min tid i Röda Korsets ungdomsförbund hade vi som annonskampanj skrivit i versaler: ”Kärlek och respekt – ska det vara så jävla svårt?” Frågan ekar alltjämt i mitt huvud. För lärarna i Indien är det svårt att prata om det, att komma ut är inte att tänka på efter dagens chockerande utlåtande från domstolen. Hur det går för lärarkollegor och elever som riskerar diskriminering, förföljelse och livstids fängelse är svårt att föreställa sig. De som kom ut 2009 kan ju knappast gå in i garderoben igen. En mörk dag.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Därför tackade Mandela Lärarförbundet

Skrivet av Paula Engwall, 6 december 2013, klockan 13:16

Nelson MandelaIgår avled Sydafrikas tidigare president och fredspristagaren Nelson Mandela.

Under apartheidregimen samarbetade vi i Lärarförbundet nära med våra fackliga kollegor i Sydafrika. Både genom finansiellt stöd och med hemliga möten med fackliga ledare i länder utanför Sydafrika då det var för farligt att mötas i landet.

Fram till apartheidregimens fall var lärarorganisationerna uppdelade efter hudfärg. Lärarförbundet gav stort stöd till att ena i stort sett de flesta lärare, efter att apartheimssytemet upphörde, i en stor lärarorganisation, SADTU ( South African Democratic Teachers Union). Nelson Mandela har personligen tackat Lärarförbundet för det ovärderliga stödet och samarbetet under de mycket svåra åren.

Vi har idag fortsatt mycket nära kontakt med SADTU, och vår ordförande Eva-Lis Sirén sitter i Education internationals (EI) styrelse tillsammans med SADTU:s generalsekretere Mugwena Maluke.

EI:s förre ordförande Thulas Nxesis, från SADTU, deltog på kongressen 2004 för att personligen tacka Lärarförbundets medlemmar för allt stöd under apartheiregimen.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Sydkoreas lärare och våra gemensamma rättigheter

Skrivet av Henrik Herber, 28 november 2013, klockan 09:47

Lärarförbundets möjlighet att förhandla fram bättre villkor och ha inflytande i frågor som gäller utbildningssektorn vilar på något så självklart (?) som rätten att organisera sig fackligt och rätten till förhandling. I andra länder kämpar lärare för sina rättigheter. I Sydkorea har den koreanska lärarorganisationen KTU efter den 24 oktober i år har förlorat rätten att finnas som organisation. Våra kollegor i EI (Education International) har just återkommit från ett högnivåmöte med det koreanska parlamentets arbetsmarknadsutskott för att föra fram sin kritik att KTU avregistrerats. Bakgrunden är att KTU inte följt regeringens anvisning att ändra sina stadgar och utesluta medlemskap av pensionerade och uppsagda lärare. KTU har vägrat med hänvisning till sin självständighet och kom därmed att förlora sin juridiska status. Den här veckan ska det koreanska parlamentet debattera frågan. Man överväger att ändra landets lagstiftning för att förhindra den här typen av inblandning i föreningsfriheten, men frågan är långt från avgjord.

 

EIs Generalsekreterare Fred van Leeuwen och ordförande Susan Hopgood på mötet med KTU

EIs Generalsekreterare Fred van Leeuwen säger “How can students hope to understand democracy when they grow up watching their teachers not being allowed and unable to freely express their own views?” Och samma utmaning gäller lärare överallt – de lärare som ska prata om jämställdhet och jämlikhet är samtidigt strukturellt lönediskriminerat då läraryrket är kvinnodominerat, vi ska försvara demokratiska fri- och rättigheter men kan utsättas för risker om vi organiserar oss. Men att uppgiften är svår betyder inte att vi ska ducka för den, tvärtom ska vi bli bättre rustade att ta fajten. För om inte vi som fackligt engagerade lärare står upp för föreningsfriheten och demokratiska fri- och rättigheter, vem ska då göra det?


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Möte med Mellanöstern, bomben i Beriut

Skrivet av Henrik Herber, 20 november 2013, klockan 11:13

Lärarförbundet har sen ett antal år följt utvecklingen i Mellanöstern och samarbetat med Palestinska lärarorganisationen GUPT genom våra norska kollegor i Utdanningsförbundet. I veckan hålls de årliga samordningsmötet för utvecklingssamarbete inom Education International. Vi får tillfälle att fördjupa diskussionen med EI om Mellanöstern.

På tisdag morgon diskuterar vi tänkbara strategier och möjligheter att främja kvinnors inflytande i lärarorganisationer i regionen. Naturligtvis är blicken också på konflikten i Syrien. Vi får höra om alla de insatser som lärarefackliga kollegor gör i Syriens grannländer för att barnen som flytt kriget kan gå i skolan i Jordanien eller Libanon. Vi har en hel del planer och idéer hur vi kan hitta en strategi för stödet till regionen, samtidigt slutar vi mötet med en reservation att situationen är så instabil, att de vi önskar göra kan komma att påverkas av den politiska utvecklingen – inte bara i Syrien men lika mycket av länder med geopolitiskt intresse i regionen. Bara några timmar senare påminns vi om denna verklighet. En bilbomb exploderar utanför Irans ambassad i Beirut. 23 döda, hundratals skadade. En attack riktad mot den shiamuslimska befolkningen. Konsekvenser för den sköra politiska stabiliteten i Libanon är svår att överblicka i nuläget.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Filippinerna - stöd från Lärarförbundet

Skrivet av Henrik Herber, 15 november 2013, klockan 13:14

Vilken katastrof!  Vi möts av bilderna från förödelsen i Filippinerna. Stor desperation i ödelagda Tacloban.  FN senaste siffror talar om 4000 döda och en preliminär siffra för saknade är 22 000. Vi känner med de drabbade. Grunden för vår vilja att hjälpa och vår solidaritet är igenkänning med andra människor. Deras lidande är också vårt. Därför är det fler som undrar vad Lärarförbundet kan göra. Vi påminner oss om att vi inte har mandat, resurser eller uppgift att arbeta med humanitär katastrofhjälp. Det är så många andra organisationer som har den kompetensen. I det internationella samarbetet är vår roll att stärka andra lärarfackliga organisationer. Lärarförbundets fackliga arbete bygger på solidarisk samverkan och gemensamma lösningar som det står det i våra stadgar. Lärarförbundet har skickat solidaritetsbrev och uppmanat kollegorna i Filippinerna att vända sig till oss för hjälp om deras organisationer drabbats på ett eller annat sätt  Vi arbetar sen många år med tre organisationer som organiserar lärare i privat och statlig sektor. Vi erbjuder särskilt ekonomiskt stöd för det fackliga arbetet i dessa organisationer, om behov finns. Det kan till exempel handla om pengar till att köpa ny teknisk utrustning, eller att bygga upp förstörda lokaler.


Min erfarenhet av katastrofer av den här storleken är att de lokala strukturerna och den lokala kapaciteten är ofta avgörande för krishantering (det engelska ordet resilience används ofta i detta sammanhang). Genom vårt arbete att stärka lärares inflytande för en utbildning av alla, i syfte att skapa demokratiska och jämställda samhällen ger vi ett bidrag som i svåra situationer kan ha en avgörande betydelse. Det är ett stöd som ökar kapaciteten i lokalsamhällen vilket har betydelse inte bara när katastrofen drabbar. Kraften i det lokala engagemanget är viktig för återuppbyggnad. Efter en akutfas kanske det inte kommer inte mer stöd utifrån medan behovet av återuppbyggnad är fortsatt stort. Exemplet Haiti visar också hur svårt det är att mobilisera bistånd till förebyggande arbete. Först när katastrofen är ett faktum översköljs landet av stöd i en omfattning som kan vara svår att koordinera. Kraften i det lokala engagemanget är också viktig för alla de människor som drabbas av katastrofer som inte får mediabevakning eller stöd i någon större omfattning. Inte bara Filippinerna drabbades denna gång utan också ett antal andra öar i Mikronesien. Samtidigt har Somalias kust drabbats av en cyklon. Från Puntland rapporteras stor materiell förstörelse och ett hundratal döda.

Vi har ett arbetssätt som utgår från vår fackliga grundtanke om kollegialt stöd, som är långsiktigt och behovsstyrt och som i bästa fall kan ge ringar på vattnet och effekter utanför de projekt vi arbetar med. Som exempel fortsätter vi vårt långsiktiga arbete i Filippinerna.
 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

30 miljoner lärares röst

Skrivet av Eva Elmstedt Frisk, 8 oktober 2013, klockan 16:25

I fredags firade vi i Lärarförbundet Världslärardagen. Vi tackade och gratulerade alla lärare som varje dag gör ett fantastiskt jobb. Men vi är inte nöjda, vi vill ha en högre lön för vårt arbete och tillräckliga resurser för att ge alla barn den skola de har rätt till.

Denna utgångspunkt delar vi med många människor runt om i världen!

I fredags startade en ettårig global kampanj "Unite for Quality Education". Kampanjen drivs inom vår världsorganisation Education International som har 30 miljoner medlemmar i 170 länder.  Vi vill påverka varje regering att satsa på lärares villkor och resurser till utbildning. Varje organisation kommer att lyfta de frågor som är aktuella för dem.

Vill du veta mera? Gå in på lararforbundet.se/världslärardagen eller unite4education.org

Många bra lärare kan utbilda en hel värld!

 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Lärarbrist - också i Sverige!

Skrivet av Henrik Herber, 16 april 2013, klockan 15:43

Över 40 000 lärare kommer att saknas 2020 enligt SCB:s prognoser. Det innebär att var femte tjänst kommer att vara va-kant eller fyllas av obehöriga lärare, alternativt att klasserna kommer att bli mycket större och därmed tjänsterna färre. Det är inte bara på världsnivån som vi måste arbeta med frågan om att varje elev har rätt till en utbildad lärare – det är en fråga som även är aktuell i Sverige. Och om vi därtill kräver att varje lärare ska vara utbildad både för rätt åldersgrupp och rätt ämne är den svenska lärarbristen än större. Allt för många lärare undervisar i fel åldersgrupper och i ämnen som de inte har utbildning i. Det senare visade sig i en registerstudie (som förvisso överskattar problemet) genomförd av Skolverket nyligen.

Här måste både staten och huvudmännen ta sitt ansvar. Det är dags att se till att det finns tillräckligt med lärare, men lika viktigt är att de lärare som finns får en rimlig chans att vidga sin kompetens, till både fler ämnen och till fler åldersgrupper. Bara så kan vi undvika att stå med en mängd tomma katedrar i framtiden. Bara så kan vi se till att de som i dag finns i skolan fullt ut kan användas även i framtiden. Och gör vi inte det kommer lärarbristen bli än större.

Johan Ehrenstam, Utredare, Yrke och villkor
 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Utbildning för alla - i Niger

Skrivet av Henrik Herber, 21 mars 2013, klockan 23:28

FN:s utvecklingsorgan UNDP rankar varje år länder efter utveckling, ett index som räknar in indikatorer för ekonomi, hälsa, livslängd ,utbildning med mera. Niger ligger längst ned på den listan. Det är mot den bakgrund extra positivt att möta motiverade lärare och fackliga företrädare som driver krav på alla barns rätt till utbildning, att regeringen lägger mer pengar av statsbudgeten på skolsektorn och att lärare får bättre villkor.

Det är uppemot 40 grader varmt när vi besöker Tondigamey, en kombinerad för- och grundskola. En förskolelärare har här en grupp om 92 barn som vid vårt besök sitter prydligt uppradade på mattor på sanden i sin förskolehydda. Lärarna verkar motiverade att mot alla odds ge så bra utbildning som möjligt. Men vi kan vara överens med de fackliga representanterna att under dessa omständigheter kommer vi inte nå målet om utbildning med kvalitet för alla barn, lärarbristen är för stor och de lärare som finns har alldeles för dåliga förutsättningar att göra arbetet på det sätt de skulle önska. Rektor Adamou Aïchatou vittnar om att det är föräldrarna som efter förmåga bidrar med papper, pennor och mat medan lärarna själva bidrar med didaktiskt material.
 

Till skillnad från många andra länder som motverkar facklig organisering uppmuntrar ministern med ansvar för grundskola och läskunnighet facken att samverka och delta i den sociala dialogen.

Problemet här är den fackliga splittringen - utöver fem fackliga organisationer anslutna till EI (lärarinternationalen Education International) finns ytterligare 50-60 organisationer som vill driva lärares intressen. Målet med vårt besök är att se hur vi tillsammans med EI kan främja en samordning av det fackliga arbetet till nytta för lärare och utbildningssektorn, så att de 92 förskolebarnen eller de som börjar skolan i framtiden kommer till en skola som ger dem bättre förutsättningar i livet. Oavsett vad som kommer ske står det klart att facken inte kommer sluta kämpa. En organisation har på sitt ytterst modesta kansli satt upp en skylt med andemeningen - tycker någon det är dyrt att investera i utbildning, vad är det som säger att alternativet skulle vara billigare?
 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Vad krävs av lärare forts.

Skrivet av Henrik Herber, 12 september 2012, klockan 09:37

Tanken är att lärare genom ökad medvetenhet och bättre genuspedagogik bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Behoven av metoder och material tycks vara stort i våra europeiska grannländer. Vi får också höra exempel på lagstiftning och rekommendationer på europeisk och nationell nivå. Jag undrar lite kring ansvarsfrågan. Vad säger det om vårt samhälle och om möjligheten att lyckas när lärarna - de som "ska göra jobbet" - själva är utsatta för strukturell diskriminering när det gäller lön och ser hur yrket nedvärderas. Ansvaret bör utkrävas också av arbetsgivarna - lärare har rätt till fortbildning och tid att reflektera kring sin profession - en utopi verkar det som! Men först då blir diskussion om bra genuspedagogik meningsfull på riktigt. Vi får se om riktlinjer härifrån kommer inkludera något om ansvarsutkrävande!


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Motverka diskriminering - vad krävs av lärarna?

Skrivet av Henrik Herber, 11 september 2012, klockan 12:37

På europanivå förs en diskussion om hur lärare och utbildningssystem spelar roll för att motverka diskriminering. Mycket står på spel! Medvetet eller omedvetet kan skolan förmedla och fördjupa de värderingar som präglar samhället. Omvänt kan en upplyst lärarkår bryta diskriminerande mönster och utmana stereotyper. Men vad kan lärarfacken göra? Vad krävs av den enskilda läraren? Etuce som samlar Europas lärarfackliga organisationer håller nu konferens i Warszawa som avslutning på ett projekt som bl.a. resulterat i riktlinjer "how teacher unions can mitigate and tackle gender segregation in the labour market". I morgon så här dags bör vi ha svar på några av de frågor som väckts. Under tiden funderar jag på vad vi gör i Lärarförbundet!


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Take a stand for teachers!

Skrivet av Eva Elmstedt Frisk, 10 september 2012, klockan 22:49

Ta ställning för lärarna är årets tema för Världslärardagen den 5 oktober!
Passa på att fira den med dina arbetskamrater och känn stoltheten över det Du bidrar med varje dag! Nu vill vi liksom våra arbetskamrater över hela världen att vårt arbete ska värderas!

Lärarna i Kenya har just gått ut i strejk, våra kollegor i Zimbabwe slåss för att få en lön som de kan leva på utan att ha flera jobb och lärarna i Indien vill ha bra arbetsvillkor och slippa korta kontrakt.

Vi har olika förutsättningar med är helt överens om en sak: Ja till lärarna!


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Utbildning för alla - en rättighet

Skrivet av Eva Elmstedt Frisk, 20 april 2012, klockan 13:05


Tänk dig att du vaknar i morgon och upptäcker att du kan inte läsa!
Det är verkligheten för 1 av 5 vuxna i världen. Det vill vi ändra på!

Under 22-28 april deltar vi i Lärarförbundet i Global Action Week, en global kampanjvecka för rätten till utbildning. Utvecklingen går åt rätt håll - men för sakta. Fortfarande saknar 67 miljoner barn grundskola och 200 miljoner barn möjligheten att gå i förskolan.

Att ge alla möjlighet till grundskola motsvarar 6 dagars militärutgifter i världen!

Vill du vara med och påverka detta? Skriv under vår namninsamling!
Den pågår fram till 15 juni.

Du kan läsa mer om kampanjen på
www.lararforbundet.se/globalactionweek

Tack för ditt stöd!

 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Dags att väcka det sovande lejonet!

Skrivet av Karin Åmossa, 2 mars 2012, klockan 16:15


Professor Lena Sommestad, orförande S-kvinnor, Teopista Birungi Mayanja, generalsekreterare i Uganda National Teachers Union, Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, Marion Boeker, European Womens Lobby, Birgitta Wistrand, ordförande i Fredrika Bremerförbundet och Margareta Winberg, ordförande i UN Women Sweden.

Idag är det är vår sista dag på FN:s kvinnokommission i New York för det här året. Det arbete som vi, ca 80 kvinnor från 25 länder, har gjort tillsammans har gett resultat. Just nu finns det förslag till förbättringar i ”The Agreed Conclusions” (som är det absolut viktigaste dokumentet som kommer ur kommissionen) som inkluderar arbete med anständiga arbetsvillkor, utbildning på alla nivåer och mer offentliga investeringar i den för kvinnor så viktiga offentliga sektorn.

Vi kan ju inte veta om förslagen till ändringar kommer att finnas kvar efter slutförhandlingarna, men en sak är säker. De skulle inte finnas där lika tydligt om det inte vore för oss – vi som tillsammans representerar 70 miljoner kvinnliga arbetare och professionella världen över. Fackligt arbete spelar roll! Även på världsnivå! Särskilt på världsnivå!

Vårt samarbete med den svenska regeringsdelegationen har gått över förväntan. Och när vår kollega Lakshmi från Singapore berättar att hon bara fick en kort minut för sina kommentarer i en av FN:s paneldiskussioner, men att det inte gjorde någonting ”för den svenska regeringen hade redan tagit upp alla våra punkter” då känner jag att vi kan vara nöjda med vårt lobbyarbete och att jag faktiskt är stolt över vår regering. Det ni!

Ett stort tack måste jag få rikta till Getrud Åström och Sveriges Kvinnolobby, som återigen varit vår dörröppnare in i den svenska delegationen. Tillsammans med dem har vi också hållit ett seminarium här på kvinno­kommissionen i New York med titeln ”Follow that Money” om vikten av att försäkra oss om att pengar till kvinnors organisering finns även i tider av ekonomisk kris.

Professor Lena Sommestad, ordförande i S-kvinnor, Teopista Birungi Mayanja, generalsekreterare i Ugandas lärarförbund (UNATU) och Marion Boeker, expert på Gender Budgeting från den europeiska kvinnolobbyn, gav tillsammans en feministisk analys av den ekonomiska krisen och pratade om hur kvinnliga aktivister och fackföreningar kan arbeta för att se till att kvinnor och flickor inte missgynnas när budgetar läggs. Vi måste inse att vi har stora möjligheter att påverka. Som Teopista uttryckte det: - Trade Unions have to wake up from being sleeping lions!


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

It all starts with a good teacher!

Skrivet av Eva Elmstedt Frisk, 29 februari 2012, klockan 23:22

Just nu pågår FN:s 56 kvinnokonferens, UNCSW; i New York. Lärarförbundet ingår i en facklig grupp med 70 representanter från 25 länder. Vi jobbar bland annat  med att påverka regeringarna  att stärka fackliga rättigheter för kvinnor och att ge flickor och kvinnor utbildning med kvalitet på alla nivåer.

På söndagens förmöte inledde första talaren med att säga att " Alla barn har rätt till den bästa undervisningen i musik och konst, allt börjar i klassrummet!"

Fler och fler pratar om hur viktigt det är med utbildning, I dag har UN Women's ordförande Michelle Bachelet (tidigare president i Chile) satt på sig Lärarförbundets knapp; "It all starts with a good teacher"!

Vill du läsa mera, följ oss på vår blogg http://unioncsw.world-psi.org

 


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     

Du kan protestera mot fängelsedomarna mot fackligt aktiva lärare i Bahrain!

Skrivet av Jörgen Lindholm, 22 december 2011, klockan 13:54

Lärarförbundet har under hösten protesterat mot att de två främsta ledarna för Bahraini Teachers Association (BTA), Jalila al-Salman och Mahdi 'Issa Mahdi Abu Dheeb, tillsammans med sju andra lärare hade fängslats efter att ha deltagit i demokratirörelsens protester under våren 2011. Ytterligare 76 lärare avskedades omedelbart av liknande skäl.

De fängslade lärarna har nu överklagat domen, som fälldes av en militärdomstol, till en civil domstol. Den rättsliga prövningen kommer att äga rum den 19 februari 2012. Lärarförbundet följer utvecklingen genom lärarnas världsorganisation Education International (EI) och håller svenska UD, ambassaden i Abu Dhabi och konsulatet i Manama informerade om situationen.

Du kan delta i protesterna mot de orimliga fängelsedomarna här.
eller här.

Vill du läsa mer hittar du information på EI:s hemsida.


(0st. kommentarer)  Kommentera   Dela på:     



Logga in

- för att se dina medlemsuppgifter och din personliga löneutveckling!


Inloggade medlemmar: 46

Avdelningar

Du hör till lokalavdelningen i den kommun där du jobbar.

Medlemsservice

Kontakt@lararforbundet.se
0770-33 03 03 – öppet vardagar kl. 8:00-17:00.
Här finns kontaktuppgifter

Klicka för att läsa Eva-Lis Siréns senaste krönika

Vad gäller när jag ...

Gå direkt till: